79 ii. soli um der vehte der gem. junker Johan seincn schilt henken in das dorf vor seinen hof u. soil das dorf helfen heschirmen u. behalten nach seinem vermögen.*^ Fransk feodalrätt sages hava känt besläktade symboliska användningar av seigneurens vapensköld.^® Fäst på porten till ett hus lär den hava betecknat dettas sekvestrering, om för hans enskilda räkning eller i kraft av hans jurisdiktion, synes ovisst; i varje fall torde tanken på ett besittningstagande ligga bakom. Upphängt på marknadsplatsen, skall sköldemärket hava visat, att marknaden var öppnad; sannolikt tillkännagav det tillika och i första rummet, att den stod under marknadsherrens skydd.®® Då detta förutsätter, att marknaden hölls inomhans område, torde marknadssköld och sekvestersköld i grunden vara identiska. Båda uppgivas hava gått under namnet brandon, som i egentligare mening synes betecknat en annan symbol för besittningstagande och manifesterande av äganderätt, närmast jämförlig med de longobardiska och bajuvariska rättskällornas wifa och deras motsvarigheter i nordisk rätt.®^ Också sköldsymbolen är Becheler Weisthum. 1482, 14 nov. erneuert 1541, 17 nov. (Weisthiimer. Gesam. von J. Grimm. 1, s. 595 ff. 600 f. 1840). — Grimm, Rechtsalterthiimer, 2*, s. 484 [852]; Kleinere Schriften, 8, s. 237. 1890. La Curne de Saint-Palaye, Dictionnarie historique de I’ancien langage franfois (éd. L. Favre), 3 (1877), s. 108: Brandon, en terme feodal, a signifié un signe, une marque élevée sur un baton, que le seigneur foncier ou censier fait mettre aux heritages pour les arrérages qni lui sont dus. (Voyez les Diet. de Nicot et de Monet, et du Droit franjois.) C'est aussi Vécusson des armes du seigneur, qu’on met a la porte d'une maison saisie. (Voyez le Glossaire de Lauriere.) Un seigneur censuel peut proceder, par voye d’arrest, ou hrandon, sur les fruits pendans par les racines, de Vheritage a lui redevable d'aucuns cens, pour les arrerages a luy deuz. (Gout. Gén. T. I, p. 286). C’etoit Vécusson des armes du seigneur, qui étoient suspendues pour marquer Vouverture d’un marché. (Voyez d’Argentre, Gout, de Bretagne, p. 190.) Ifråga om marknadsskölden har La Curnes uppgift observerats av R. Schröder, Die Stellung der Rolandssäulen in der Rechtsgeschichte, s. 18. Av de av La Curne anförda arbetena har jag tyvärr endast haft tillgång tilll Nicot, Thresor de la langue franjoyse (1606), från vilken ordbok (p. 89) den första satsen i citatet från La Curne är hämtad. Om sköld som brandon talar Nicot icke. Med »Diet. du Droit franfois» och »Glossaire de Lauriére» torde La Curne åsyfta: F. Ragueau, Glossaire du droit franfois. Revu par E. de Lauriére. 1—2. Paris 1704. Även i Tyskland anser sig R. Schröder (/.c: Weichbild, s. 310; Marktkreuz und Rolandsbild, s. 121, 125 f.) kunna påvisa skölden som marknadstecken. I ett av Haltaus (Glossarium, s. 1328) anfört statut för Halle a. S. 1482 förordnas, das kein backe soil keinerleie dingk, diweil das der schild steckt, kaufen. En av S. Rietschel (Markt und Stadt, s. 212) efter annan forskare framkastad invändning, att schild här kunde bero på en felläsning för schoff (Schaub=Strohwisch), synes i varje fall icke vara bevisad. Schröder åberopar också en bild i en handskrift av Sachsenspiegel, där det som marknadstecken välkända korset (om korssymbolen, se särsk. Schröder, Die Stellung der Rolandssäulen, s. 3 ff., Rietschel, a.a., s. 214 f.) bär en handske och en sköld med riksörnen. 51
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=