61 med rätta har man sammanställt detta bruk med en notis i Annales Fuldenses om en krigslist under Karl den tjockes belägring av vikingafästet vid Aschloh 882. Högt över vallen, kanske på en stång, upphänga de belägrade en sköld och öppna portarna till fästet. Frankerna lockas härav att våga sig in. Då nedtages fredsskölden och de inkomna nedhuggas till sista man.® Men även i fråga om enskilda kämpar omtala talrika ställen i de isländska sagorna den högt lyfta eller svängda skölden som tecken att man önskar förhandla.' Troligen har man sett rätt, när man velat uppfatta sistnämnda fall som det primära. Krigaren, som lyfter skölden i vädret, över sitt huvud, såsom man väl icke utan fog sagt, blottar därmed kroppen för angrepp. Hans åtbörd blir sålunda ett omisskännligt uttryck för hans avsikt att själv uppträda fredligt och hans önskan att så bemötas av motparten.® Från denna utgångspunkt får, har man ansett, det på skeppsmaster och över borgvallar hissade förhandlingseller kapitulationstecknet sin naturliga förklaring. Visserligen kan anmärkas, att en för ögat avsedd signal från ett skepp eller en fästning redan enligt sakens egen natur bör givas genom ett relativt högt anbragt föremål, om den skall kunna uppfattas på avstånd; men att för en signal av den innebörd, som här är på tal, användes just en sköld, talar onekligen för den härledning, som nyss angivits. Åtskillig eftertanke har av forskarna ägnats åt frågan om förhandlingssköldens färg.® I två av dylik minus humanitate quam arte perdomuit. Enligt samma källa (anf. ed., s. 158) kommer den norske konung Hithinus den danske Frotho till hjälp med sina skepp. Equibus duodecim lectis propius navigacionem cedit habere, e r e c t o in malum scuto socios aduentare significans. Qui regi in proximum amicicie gradum receptus, magnum copiis eius attulit supplementum. Med avsikt har jag av dessa ställen medtagit något mer än det av Lehmann, a.a. s. 55 f. och Joh. Steenstrup, Indledning i Normannestiden ( =Normannerne, 1 Kbhvn 1876), s. 361 återgivna (jfr nedan s. 80 n. 54 vid slutet). * Ed. Pertz (i: Monum. Germ. Hist. Scriptorum T. 1), s. 396: — — — ut pax ex illorum parte rata non dubitaretur, clipeum iuxta morem suum in sublime suspcnderunt, et portas munitionis aperuerunt. Nostrates autem calliditatis illorum expertes, eandem munitionem ingressi sunt, alii quidem causa negotiandi, alii vero pro loci firmitate consideranda. At Nordmanni ad consuetam calliditatem conversi, clipeum pads deponunt, portas claudunt, et omnes ex nostris intus inventos aut occiderunt, aut catenis ferreis ligatos ad redimendum servaverunt. Stället anfört redan av Velschow i Saxo, Hist Dan., Rec. P. E. Muller & J.M. Velschow, 2 (Notje uberiores 1858) p. 111, därefter av Steenstrup, a.a., s. 360 f. och Lehmann, a.a., s. 56. ^ Bevisställen anförda och delvis återgivna av Velschow (anf. st.), Lehmann, a.a., s. 56 ff., Hj. Falk, Altnord. Waffenkunde ( =Vidensskapsselskapets i Kria Skrifter, 1914, 2: 6), s. 128 f. ® Till denna förklaring, som givits redan av Velschow (anf. %x.. =qui scutum elez'at supra caput, corpus denudat; hinc igitur elevatio scuti simplici modo indicare potuit, jamarma esse deposita et pacem rogari) ansluter sig Lehmann, a.a., s. 58. ® Se den i föreg. noter till detta stycke anf. litteraturen, ävensom K. Weinhold, Altnordisches Leben ( ), s. 207 och Fritzner, Ordbog.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=