60 med ankomsten inomstadsområde. Och köpstadens eget ’mot’ hålles naturligtvis icke vid de anlända handelsskeppens landgångsändar utan på någon plats inne i staden, sannolikt på dess torg.^ På stadens egen skeppsbrygga är det ord som här översatts med ’landgångsände’ (bryggjusporÖr) icke tillämpligt; det hänför sig enligt vedertagen och tvivelsutan riktig uppfattning till de smala, m.en av kraftiga plankor bestående landgångar (bryggjur) med uthuggna steg, som medfördes ombord på fartygen som en del av deras utrustning och vilkas utseende är väl känt genom till de stora norska skeppsfynden hörande exemplar.^ Av det sagda framgår, att stadgandet vid sitt omnämnande av skölden förutsätter, att skeppet lagt till vid någon kustort eller ö, som icke befinner sig inom stadsområde. Skölden kan följaktligen icke hava något direkt samband med den inom köpstädernas områden härskande friden. Huruvida och i vilken mening den överhuvud bör uppfattas somett »fridstecken», är en senare fråga. Utan stöd i det språkliga uttrycket är åsikten, att skölden enligt stadgandet skall hissas på masten. Det föreskrives allenast, att man skall hafa sciolld raudann uppi. Dessa ord utsäga i och för sig intet om den plats å skeppet, där skölden bör tänkas anbragt; strängt taget angiva de icke ens, att den sitter på själva skeppet. Uttrycket at upvesande solo innebär icke nödvändigtvis, att solen står i zenith eller ens mycket högt på himlen; det kan användas, så snart hon hunnit och så länge hon ännu befinner sig ovan synranden.^ Av ordalagen i och för sig kan man alltså icke sluta till mera, än att skölden vid landläge skall vara uppsatt synlig någonstädes på skeppet eller i dess omedelbara närhet. Den anförde forskaren har emellertid kommit till sin åsikt genom analogislut från några uppgifter i berättande historiska källor, där en skölds hissande på masten eller rent av i masttoppen omtalas som ett sätt att tillkännagiva fredliga eller rent av vänskapliga avsikter.'’’ Säkerligen ® Hj. Falk, Altnordisches Seewesen (i: Wörter und Sachen, 4. Heidelb. 1912), s. 25. ^ Harbar^slicEbj 1^2 (Die Lieder der Edda. Hrsg von B. Sijmons [Halle 1906], s. 110. Jfr nsv. ’solen är uppe’ och fvno. vera uppi, ’vara ovan jord’, ’leva’. Fritzner, s.v. uppi. ® Ordericus Vitalis, Hist. Ecclesiast., L. X., 6 (Ed. A. Le Prevost, T. 4, p. 30. Paris 1852): C^uondam, princeps militia Magni regis cum sex navihus in Angliam cursum direxit; sed r u b e u m scutum, quod signum pacts erat, super malum navis erexit. Maritima vero plehes, qua in Anglia littus infiniti Amphitrites incolebant in Boreali climate, ut barbaricas gentes et incognitas naves viderunt ad se festinare, pra timore nimio vociferata sunt, et armati quique de regione Merciorum convenerunt. Skildringen avser en episod under Magnus Barfots tåg i västerled 1098. — Hos Saxo GramMATicus, Gesta Danorum, ed. A. Holder, s. 72: 11—14, berättas om sagokonungen Gelderus, som under ett sjöslag med konung Hotherus förutser sitt nederlag: — — — mali cacumen p uni c e o s c u t o complexus (indicium id pads erat) saluti dedicione consuluit. Quem Hotherus amicissimo vultu benignissimoque sermone exceptum non
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=