40 ländska som utländska män utom skärgårdsbefolkningen, för vilken den i Bjärköarätten angivna gränsen vid Kungshamn gäller.^^ Stadsrättens område framträder här med undantag för en kategori av utom staden boende, vidgat på ett sätt som måhända ej saknar anknytning i äldre förhållanden;^^ att själva jurisdiktionen i mål, som uppkommit inom stadsrättens område, skulle blivit utsträckt till kategorier, som förut varit därifrån undantagna, kan däremot icke antagas. Men omStockholms jurisdiktion i dylika mål utan tvivel redan i Bjärköarätten omfattat alla såväl inländska som utländska kan den slutsatsen svårligen undgås att Stockholms jurisdiktion i mål, som uppkommit å handelsfärder men ej vid ankomsten till Kungshamn voro avgjorda av skeppsdomstol varit lika vidsträckt. Regeln om denna jurisdiktion ansluter sig nämligen omedelbart till regeln om jurisdiktionen i mål uppkomna inom stadsområdet och en vid den i lagtextens ordningsföljd senare regeln inträdande inskränkning av de personkategorier, för vilka jurisdiktionen gäller antydes på intet vis. Grunden för detta vidsträckta jurisdiktionsanspråk kan sannolikt inhämtas ur den norska Bjarkeyjarrättens närbesläktade men mera utförliga skeppsdomstolsstadgande i dess yngre redaktion: om ett mål ej blivit av skeppsdomstolen avdömt före skeppets ankomst inom stadsområde, anses brottet »alldeles, som om det vore gjort i staden». Stadens obegränsade jurisdiktion i dylika mål är då en enkel konsekvens av jurisdiktionens oinskränkthet i mål uppkomna inomstadens eget område. I det västmanländska skeppsdomstolsstadgandet råder emellertid fullständig tystnad ej blott om Stockholms jurisdiktion i mål, som uppkommit men icke blivit avdömda å det anländande skepp, utan även om dess jurisdiktion i mål, uppkomna å stadens eget område. Stockholm framstår överhuvudtaget i detta stadgande icke som ett rättsområde för sig utan allenast som den punkt, över vilken gränsen går mellan det västmänländska skeppets jurisdiktion och den västmanländska landsrättens. Utan nödgande skäl torde man knappast här böra antaga en konflikt mellan västmanländsk landsrätt och stockholmsk bjärköarätt. Närmare ligger en annan förklaring: stadgandet tillhör ett skede, då Stockholm ännu ej var ett stadssamhälle med egen rätt. På hög ålder tyder även omtalandet av stamboi, en term, som i svensk rätt eljest endast förekommer i Uplandslagens stadgande om ett sällsynt rättsfall, som givit upphov till den i Södermannalagen bevarade bötesbeteckningen »torvogäld».®® Den egendomligt konkreta och detaljrika Se ovan s. 28 n. 11. Om Aspasund (Aspösund) se Schlyter HL, GL, s. 192. Jfr nedan s. 44 f. UL MB XII § 7: Nu wderpter man siukxr a skipum uti. per aghu byrr at bipa: ok manz at giömx. at lipar sott att manni. xn aghu pe byrr at bipx. ok manz at giömx. en sighxr pxn man döpxn wxrx. ok annxr quikxn. xn aghu per byrr at bipx. ok manz
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=