38 Med begränsning till ett par huvudpunkter — reglerna om bötesfördelningen och jurisdiktionens utslocknande — uppträder rodarättens skeppsjurisdiktion i Helsingelagen. Den anknytes där till bötesbestämmelser vid fel och försumlighet i fråga om vakthållning vid skeppsbrygga; dessa äro hämtade från Uplandslagen,^® där de återfinnas i konungsbalken omedelbart efter övriga sjörättsliga ledungsstadganden och omedelbart före reglerna om kustbefolkningens vakthållning och således uppenbart ingå i rodarätten. Av detta sammanhang torde framgå, att även Helsingelagens skeppsjurisdiktion är ledungsskeppets; att den emellertid ej varit begränsad till vaktförseelser synes i och för sig antagligt och antydes möjligen av att en målsägande förutsattes jämte styreman och roddare. HL KgB IX §. 1. taker styrde man warp fora bryggia sina. ok warper man skurin i pam warpa. höte VI bott öra. kan skapa warpa i skipi. vtan aff syo. aller innan aff landi. böta worpmaper .III. boot marker ok skapa atter. an pan warper ay fangin skapa giarpi. pan böta ok .III. marker warp faller, ok skapa atar an warpa kan. §. 2. Satas per för an hem kuma. skiftis pa ii pry synder. Taku [var. Taki'\ en lut malzeghandan. annan styra man. pripia a sattara allir [var. hasäter allir]. kuma pe hem at osatta mali. böta pa aftir lanz laghum Även Västmannalagen känner en skeppsjurisdiktion; stadgandet är instucket i Manhelgesbalken mellan bestämmelser om stympning och rån. II VmL MB XXV §. 4. Hwat som bryz utan stocholm. ar pat hog allar drap. allar pyffte. laggar han pat aff. oc sater wip styre man. oc stamboa. oc asata alla. ware sat oc oquald [o: oqualt'\ pan tip han hem combar. sater han ai wip pem. pa böte hema. par han bos fore, aftar lanzlaghom. jEr pa inne conungs ratar, oc fyr ai. I sammanhanget finnes intet, som särskilt tyder på ett ledungsskepp. Ej ens den militära termen stamboi tvingar till antagandet, att ett sådant skepp vore åsyftat, och det torde direkt förbjudas av satsen, att konungens saköresrätt inträder först sedan skeppsjurisdiktionen utslocknat. Denna regel åsyftar visserligen i sin positiva formulering den bötesandel, som dessförinnan tillkommer styremannen i konungens ställe, men den synes tillika i sin negativa formulering utesluta, att i något fall på grund av förbrytelse under det sjörättsliga tillståndet ensaksbot till konungen skolat utgå. Hade så varit, borde detta undantag varit utsagt och detta så mycket 50 UL KgB XII pr. 51 Anmärkas bör dock, att UL Kg B XII § 1 vid förseelse under strandvakt {stranda warper) tillerkänner tredjedelen av sakörena åt den, som anmärker felet, vid uteblivande från sådan vakt åt den, som jämte den uteblivne varit vakthållningsskyldig. Fastän ifrågavarande tredjedel just är den som i vanliga fall tillfaller målsäganden, användes om ingendera av nämnda saköresberättigade detta uttryck, och det har väl knappast varit på dem tillämpligt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=