379 eller »Alfkung» och låtit striderna börja vid dennes borg, kan måhända betvivlas och låter sig i varje fall icke avgöras med hjälp av det framdragna materialet. Möjligen kunde man rent av befara, att »konung Alf» och »Alfkung» i båda sägnerna hos den yngre upptecknaren äro lärda förbättringar av traditionens »älfs-kung». Trots dessa tvivelsmål sakna dessa sägner icke intresse. Varken »älfs-kungen» eller »konung Alf» eller »Alfkung» kunna härledas ur namnen på de lokaliteter, som av traditionen på Tjörn satts i samband med dem.^^ Så mycket mera möjligt förefaller det, att vi här ha att göra med äkta omockså dunkla folkminnen om en tid, då bygderna kring älven hade egna konungar. Hypotesen om en självständig bygdeenhet i området kring Älven inverkar naturligtvis även på uppfattningen av Västergötlands ställning i gammal tid. Från flera håll har den åsikten framställts, att det förhistoriska Västergötland haft en betydande havskust. Åsikten har framkallats av identifikationen av Beowulfskvädets geatas med Västgötarna; geatas skildras nämligen i dikten som ett sjöfolk och deras land som ett kustfolk. För riktigheten av denna skildring har också anförts den i frankiska källor förekommande notisen om en nordisk konung Chochilaicus’ härnadståg till Frisland och död där i början av 500-talet, i det man ansett honom vara den i Beowulfskvädet omtalade geatiske konungen Hygelac. Den senare identifikationen torde stå utomvarje tvivel och även för den förra, som varit och är starkt omstridd, synas de starkare skälen tala. En oförenlig motsats kan synas råda mellan denna uppfattning av Beowulfs geatasrike och Alfheimar-hypotesen, enligt vilken det egentliga Västergötland framemot den historiska tidens början skulle varit en ren inlandsbygd. Härvid bör emellertid först och främst uppmärksammas, att BeowulfsHolmberg tillägger visserligen (a.a., 1, s. 28): »Här finnes ock en gård, Olnäs, som fordom hette Alsnäs {Alfsnäs?) och ända till sednare tider varit ett herresäte. Den gissningsrike kan, på grund af dessa omständigheter, lemna Tjörn den äran, att hafva varit Alfhems gamla konungars bostad». Denna ortnamnskombination är dock påtagligen Holmbergs egen, till vars stöd han ej kan åberopa någon folksägen. De ortnamn, som de av honom och Oedman anförda sägnerna om »Kong Elfs-Kong» och »konung Alf» innehålla, förete inga anknytningspunkter för liknande etymologiska spekulationer. Ett egendomligt sammanträffande må här omnämnas. Holmberg (a.a., 3, s. 79, n. 1) omtalar en lagmansdom av 1650, vari Grötsbacka skeppsreda beröres, och tillägger bl.a.: »Lagrättsman i Skeppsredet var en Alf i Stordal». Då i Inlands Nordre härad ej finnes någon gård Stordal och detta namn i Bohuslän endast förekommer på Tjörn, torde uppgiften om lagrättsmannens hemmahörighet i Grötsbacka ej vara riktig. Däremot är han väl identisk med den Alf Olsen i Stordal som 1632 omtalas som kärande i ett av lagmannen i Viken på Bohus lagting utfärdat skiftebrev angående ett hemman på Tjörn (Dipl. Norv., 15, s. 802 f., nr 690). Att bygdetraditionen om Stordalsborgen såsom säte för en »kung Alf» eller »Alfkung» skulle ha sitt upphov i namnet på denne relativt sene ägare till gården är väl föga troligt; däremot är det kanske ej uteslutet, att den senare fått sitt namn just med anledning av en redan tidigare till gården knuten sägen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=