375 En växlingsrik kamp om besittningen av Vingulmark mellan kungarna i Alfheimar och Vestfoldskungarna Halfdan svarte och Harald hårfagre slutar med att de förra duka under. Efter den siste omtalade Alfheimarkungens fall tillägnar sig Harald hårfagre allt land ända till Glommen, enligt den läsart som våra handskrifter av Snorres verk bevarat, ända till Götälven, enligt den måhända riktigare läsarten i en annan källa. Harald vänder sig därpå för en tid åt annat håll. Sedan han lagt under sig Nordlandets och delvis Västlandets fylken, kommer han efter fyra år tillbaka till Tunsberg i Vestfold. Snorre, som härefter är vår enda bevarade källa, talar nu icke längre om Alfheimar eller dess kungaätt. I stället låter han nu sveakonungen Erik Emundsson uppträda som Haralds motståndare i dessa trakter. Kung Erik har lagt under sig Värmland, räknar Västergötlands område ända till Svinesund i norr och i väster utmed havet; över landet mellan Svinesund och Götälven har han insatt en götisk jarl, Hrani. Dessutom gör han anspråk på Vingulmark, Raumarike och Vestfold och har dragit mycket folk på sin sida även i dessa trakter. Elarald står alltså nu inför uppgiften att återtaga och befästa sitt välde kring Viken, vilket också lyckas. I samband härmed företager han ett tåg till Värmland; här infogas den bekanta anekdoten om kungarna Eriks och Haralds gästning hos bonden Åke med dess för Erik nesliga slut: han dräper vid avresan sin värd och jagas av Harald över gränsen. Därefter försvinner Erik Emundsson ur sagan. Harald lägger Värmland under sig, återtager följande vinter hela Vingulmark och härjar med skeppshär i Ranrike. Om våren följa strider med götarna vid älvmynningen, som av dessa spärrats med pålar, vid vilka Harald lägger sina skepp, härjningar på bägge sidor omälven och till sist ett stort slag, där Harald segrar. »Konung Harald», fortsätter Snorre, »for vida kring Götland med härsköld, hade där många strider på ömse sidor om älven och fick oftast seger och i en av dessa strider föll Hrani den götske. Sedan lade konung Harald under sig allt land norr om älven och väster om Vänern och hela Värmland, och då han drog bort därifrån, lämnade han kvar hertig Guthorm att styra landet och med honom mycket folk.» Längre fram berättas, att det rådde ofred med Götland, så länge Erik Emundsson levde; han dog när Harald tio vintrar varit konung i Norge och efterträddes av sin son Björn, som var konung i Sverige femtio vintrar. Några strider mellan denne och de norska kungarna omtalas icke. Kärnan i Snorres framställning synes vara, att riksgränsen vid Älven uppkommit som resultat av en kamp mellan Harald Hårfagre och västgötarna omAlfheimarkungarnas forna rike. Erik Emundssons uppträdande gör intryck av att vara ett mera löst påhängt drag, som måhända härrör ur svårigheten för en senare tid att tänka sig västgötarna som handlande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=