373 är, om ett sådant antages, alldeles vad man har att vänta, när man finner ett enda Alfhem-na.mn i centrum av den ursprungliga huvudbygden, däremot ett flertal i ett mera avlägset sekundärt område. Sammanhanget vore väl nämligen snarast att tänka så, att namnet på den gamla kungsgården vid Götälven, sedan Alfheimarriket utsträcktes till Vingulmark, sannolikt även den en kungsgård, överförts på en betydande gård vid Glommen; i detta fall har uppkallelsen legat särskilt nära till hands, då läget vid en annan stor älv måste föra tanken på kungsgården i hembygden. Sedan ha ett par andra gårdar i det nya området fått övertaga namnet, därför att de också tillhörde kungaätten eller grundats genom utflyttning från kungsgården. Även i ett av dessa fall har namnet tillika haft stöd av läget vid Glommen; i ett annat måste man väl förutsätta ren uppkallelse.®** Har en eponymtradition funnits inom ätten böra dylika uppkallelser även på punkter, där namnet ej motiverades av närhet till en älv, haft ännu lättare att komma till stånd. Även om det sålunda kan tänkas att en association med personnamnet Alf i vissa fall ägt rum, innebär den framlagda hypotesen, att Alfhem-namnen rent språkligt sett genomgående äro att uppfatta som sammansättningar med ordet älv. Också torde tanken på namnens samband med detta ord ogärna böra övergivas: det är dock anmärkningsvärt, att de samtliga befinna sig antingen vid eller i omgivningarna av de två västskandinaviska floder, som ensamma 1 gammal tid kallas »älvar». Ännu en namnfråga torde här förtjäna framställas, även om det ej är möjligt att bestämt besvara den. Kan det vara så, att någon verklighet döljer sig bakom sagotraditionens folketymologiska funderingar om de båda älvarna och Alf den gamle? Af honum, heter det, toku nofn fycér tuccr meginär, er elfr heitir hvärtveggi sidan. Med andra ord: är det tänkbart att det fornnorska språkbruk sommed elfr åsyftade just Glommen och Götälven och annars inga inhemska floder i själva verket kunde sammanhänga med rent historiska förhållanden? Man får onekligen det intrycket att Elfr i fråga om Götälven är ett verkligt egennamn och det egentliga egennamnet, medan Gautelfr snarast är en särskiljande beteckning av samma typ som Saxelfr om den tyska Elbe. Glommen däremot heter i allmänhet Raumelfr; endast mycket sällan förekommer Elfr som nomen I fråga om den en gång förekommande namnformen Alvem för en gård i Vestfold (Sande herred) har ovan visats, att den sannolikt icke går tillbaka på ett äldre '-'Alfheimr eller '"^Alfheimar. Om så mot förmodan varit fallet, kunde namnet tänkas sammanhänga med någon dynastisk förbindelse, omockså icke nödvändigtvis den, omvilken den isländska sagotraditionen talar. Det bör i detta sammanhang nämnas att östre Röd, vari det ifrågavarande Alvem enligt en ovan anförd åsikt skall ha uppgått, ligger på ringa avstånd från »Kungshögen», vari Gokstadsskeppet anträffades och således förmodligen även i närheten av Olof GeirstaSaalfs kungsgård, som man för närvarande rätt allmänt identifierar med det nuvarande Gjekstad. (A. W. Brögger hos L. Berg, Sandeherred. En bygdebok [1918]. s. 33.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=