RB 31

367 Av allt att döma har således Snorre redan för tiden närmast efter Alfheimar-kungarnas försvinnande tänkt sig Svinesund som gräns mellan Ranrike och Vingulmork. Han antyder på intet sätt, att gränsen tidigare gått vid Glommen, och något motiv för en sådan flyttning kan ej uppletas i hans framställning. Vid början av förbindelserna mellan Vestfold och Alfheimar tänker sig Snorre Vingulmgrk som en del av det senare riket; annars skulle Gudröd ej kunnat få halva Vingulmgrk vid sitt gifte med Alfhild. En annan del av Alfheimar var Ranrike, ehuru Snorre ej har anledning att särskilt omtala detta förrän efter Gandalfs fall; namnets ålder bevisas av Jordanes. Alfheimarrikets undergång kan då ej för Snorre ha tett sig som någon anledning till att gränsen mellan Vingulmgrk och Ranrike skulle flyttas från Glommen till Svinesund. I senare tid utgör Svinesund gränsen mellan Rånrikissysla och Borgarsysla. Även vid Borgartingslagens tillkomst torde en fylkesgräns gått här. Lagens område omfattar tre fylken, som ej nämnas vid namn men säkerligen äro identiska med de tre sydligaste i den gamla fylkeslistan. Sex fylkeskyrkor omtalas, efter vad med skäl antages en för varje halvfylke;indelningen i halvfylken är eljes känd genom ett för Viken och Upplanden gemensamt äldre lagfragment, som även, säkerligen med avseende å det senare området omtalar en uppdelning i tredingar. Av de sex halvfylkeskyrkorna i Viken finnes en i Konungahälla och en i Svertiborg, nu Svarteborg, Bohuslän; tydligen ha vi här södra och norra Ranrikes fylkeskyrkor. Nästa par är kyrkorna vid Tune och vid Aker i Osloar herad; det bör vara kyrkorna i Vingulmarks båda halvfylken. Nu är det uppenbart, att den nordligare halvfylkeskyrkan 1 Ranrike får ett oproportionerligt stort område på sin lott, om man dit räknar även trakten mellan Svinesund och Glommen, liksom Vingulmarks halvfylken då bli väl små i jämförelse med både Vestfolds och Ranrikes; till Vestfold hörde säkerligen Grenland. Sannolikare proportioner återställas, om man tänker sig att fylkesgränsen mellan Vingulmark och Ranrike gick vid Svinesund. Även i Borgartingslagens kyrkoförteckning torde man alltså ha rätt att spåra en antydan om samma gräns som vi funnit hos Snorre.'-'’ Intet skäl föreligger att för något tidsskede antaga en annan. Att Vingulmark således alltid är att uppfatta som beteckning för området å ömse sidor om nedre Glommen är ett resultat av en viss betydelse för frågan omlokalisering av det ursprungliga Alfheimar. Sicx ero fylkis kirkiur i pema .ii'], fylkium. tein a Kononga htcllti ytri. annur a Svertiborgh. priöia a Funum. fioröa a Akre i Osloar heralie. v. a Sxme. settu a Hxiöar hximi. B 8, NGL, 1, s. 343 ff. Om halvfylkesindelningen i Borgartingslagcn, sc Tunberg, Studier . . ., s. 213 ff. Åsikten är tidigare framställd av G. Storm, En Levning af den xldste Bog i den norrönc Litteratur, s. 481 f, [Norsk]Hist. Tidsskr., 4 [1884].

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=