366 ju i god överensstämmelse med älvarnas förhållande till varandra och Alfheimars huvudsakliga sträckning i norr och söder från den ena älvdalen till den andra. Är läsarten »til Gautelfar» den riktiga, ger stället tydligen ingen upplysning omutsträckningen av Vingulmprk. Oavsett huru det förhåller sig med Snorres text på denna punkt låter sig åsikten om Glommen som östgräns för Vingulmgrk svårligen fasthållas. Den äldsta förteckningen över de norska fylkena, från början av 1100-talet begynner söderifrån med följande tre områden: Hreina (o: Hrxna) fylki, Vingulmqrk. Vestfold. Med Hreina el. Hr^ena fylki avses säkerligen Ranriki, vars befolkning kallades rcenir\ den avvikande formen beror på att listans författare var isländing. Som Ranrikes nordgräns angives av Snorre på flera ställen Svinesund: Harald Hårfagre ger längre fram sin son Guttorm til yfirsoknar jrd Elfi til Svinasundz of Ranriki; efter Olof Tryggvasons fall tillägnar sig sveakungen bl.a. i öster Ranriki frd Gautelfi til Svinasundz. Mindre uttryckligt men i själva verket lika otvetydigt framgår samma begränsning av berättelsen om Erik Emundssons erövringar i Viken under Harald Hårfagres frånvaro. Det heter här, att sveakonungen kalladi vestra Gautland alt norör til Svinasundz, ok it vestra alt med hafi, på kalladi Svia-konungr pat alt sitt riki ok tok skatta af. Hann hafdi par yfir jarl er kalladr var Hrani gauzki; hann hafdi riki i milli Svinasundz ok Gautelfar. Det område, som lagts under Västergötland och som den götiske jarlen satts att styra, kan ej gärna av Snorre tänkts utgöra blott en del av Ranrike. Det berättas nämligen omedelbart efteråt, att kung Erik gjorde anspråk på hela landet kring Viken, bl. a. Vingulmgrk »och allt söder därom» och att i alla dessa fylken mycket folk gått under sveakonungens lydno. »Allt söder därom» måste åsyfta Ranrike, då ett område mellan detta och Vingulmark aldrig nämnes. Om Vingulmork ej gått längre än till Glommen, förstår man då ej varför jarldömet skulle begränsats till landet söder omSvinesund. Än obegripligare blir detta, om man accepterar den läsart, enligt vilken Harald efter Gandalfs fall ej skulle sträckt sitt välde längre än till Glommen; intet borde ju då hindrat hans medtävlare att framtränga dit. Som vi sett är denna läsart tvivelaktig, men förkastas den, bortfaller också varje skymt av skäl att antaga Glommen som gräns för Vingulmork. Enligt Snorre måste Harald för övrigt återerövra själva Vingulmprk; det blir då en ren orimlighet, att det lilla området mellan Glommen och Svinesund ensamt skulle lämnats utanför det av hans motståndare besatta området. Namnet Ranriki förekommer hos Snorre för första gången i ett av de närmast följande kapitlen: sedan Harald ånyo lagt under sig »alla Vingulmork», ligger han ute på härskepp hela vintern »ok herjar å Ranriki»."^ Har. S. Hårf k. 15 (anf. ed. s. 119).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=