365 Guttorm ha bemäktigat sig bl.a. Vingulmqrk allan hin nortira hlut. Därefter ha de strider med konung Gandalf, ok lauk med pvi, at Gandälfr konungr fell i inni si(5urstu orrostu, en Haraldr konungr eignaöisk riki alt suör til Raumelfar. Man synes ha antagit, att maktutvidgningen efter Gandalfs fall enligt Snorres mening omfattat den återstående södra delen av Vingulmork, varken mer eller mindre. Slutsatsen är ej bindande. Det är tänkbart, att Snorre menat, att Haralds framträngande tills vidare stannat vid Glommen, utan att därför tillika antaga denna som gräns för Vingulmgrk. Det finnes också en annan möjlighet. Gandalf framställes av Snorre och i övriga traditionskällor som den siste kungen i Alfheimar. Hans söner ha stupat före honom, och när Harald längre fram återvänder till dessa trakter, får han icke att göra med någon frände till Gandalf utan med sveakungen och västgötarna. Man väntar sig då onekligen, att Harald efter Gandalfs fall skall lägga under sig hela hans rike, liksom det strax förut berättats, hurusom han efter de fyra upplandshövdingarnas ändalykt, bemäktigat sig alla deras fylken, »Hringariki ok HeiÖmprk, Guöbrandzdali ok HaÖaland, I>6tn ok Raumariki». Erövringen av det lilla område, som kan tänkas falla mellan norra Vingulmork och Glommen förefaller att vara ett väl obetydligt resultat av den slutliga segern över Gandalf. Tidigare har omtalats, att Alfheimar sträckte sig »millum Raumelfar och Gautelfar». Det skulle därför vara i stil med den övriga framställningen, om Snorre sagt, att Harald nu »eignaöisk riki alt suör til Gautelfar». Härmed hade man också fått en bakgrund till Haralds senare uppträdande i Ranrike och vid Götälven, som bragte detta i närmaste samband med hans övriga företag efter hemkomsten från Nordlandets och Västlandets erövring: de skildras eljes genomgående som ett återtagande och befästande av hans tidigare välde i och omkring Viken. Också föreligger verkligen den ifrågasatta läsarten i en källa som på goda grunder antagits återgiva en av Snorres förlagor för Harald Hårfagres saga. I den förut omtalade s.k. »historiska texten» i Upphaf rikis Haralds hdrfagra läses på motsvarande ställe: ». . . ok lauk med b^ii at Gandalfr miste bade lif ok riki ok xignnadizst Haralldr konungr ba tiki allt suör til Gautelfar».’^ För denna läsart torde även tala, att Glommen med sitt väsentligen nord-sydliga lopp knappast kan sägas utgöra gräns i söder i fråga omVingulmQrk även om detta ej sträckte sig längre än dit; öster vore i så fall det naturliga. Än mindre motiverat är ordet suiir om Glommen, i fall väderstrecket angives från Vestfoldssynpunkt, vilket på tal om Harald Hårfagres maktutvidgning kanske är det rimligaste. Däremot omtalar en källa Glommen som den norra. Götälven som den södra gränsen för Alfheimar;"- detta står Flateyjarbok, 1, s. 569. borsteins S. Vikingss. k. 1 (Fas. 2, 383 f.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=