364 grafiskt namn rent språkligt stödes av det östnorska bygdenamnet Alfarheimr (nu Elverum) och sannolikt även av de på äldre Alfheimar och Alfheimr återgående gårdsnamnen i trakterna kring Oslofjorden och vid Götälven. När traditionen betecknar Alfheimar sombegränsat av Glommen och Götälven och tydligen sammanställer namnet med läget mellan de båda stora älvarna kan detta dock knappast vara dess ursprungliga innebörd. En gammal nordisk bygd företer sällan eller aldrig sådana gränslinjer. Älvdalarna bilda icke skiljelinjer mellan utan huvudaxlar inom de olika bebyggelseområdena. Vi ha också redan funnit, att i fråga om Glommen området på ömse sidor om älvens nedersta lopp räknats till Alfheimar och att en motsvarande tolkning av gränsuppgiften följaktligen bör vara åtminstone möjlig även i fråga om området kring Götälven. Icke ens om vi sålunda till Alflieimar räkna båda älvdalarna — helt eller delvis —jämte det mellanliggande kustlandet, torde vi emellertid nått fram till den ursprungliga bygdeenhet, som bör ha utgjort kärnan i den gamla statsbildning, varom vi trott oss skönja några minnen i den sagohistoriska traditionen. De isländska källornas Alfheimar visar sig i själva verket bestå av tre från varandra tydligt skilda naturliga bebyggelseområden. Det är ju tänkbart att namnet, såsom traditionen vill, fäst sig vid dessa områden först sedan de sammanförts till en politisk enhet och således verkligen från början syftat på båda de stora älvarna i norr och söder. Sannolikare är dock måhända, att det ursprungligen betecknat en av de tre huvuddelarna och först genom en senare expansion fått den utsträckning, som möter oss i traditionen. I varje fall torde det vara uppenbart att vi böra söka expansionens utgångspunkt och rikets ursprungliga kärna i en av de tre naturliga bygderna. Svårligen kan denna ha legat vid Glommen, ty här finna vi andra gamla historiska bygdenamn. Redan Jordanes omtalar raumariciiE. Sannolikt har deras område sträckt sig kring Glommen ända ned till kusten. Hos Jordanes finnes intet annat namn att förlägga kring älvens nedre lopp, och i Beowulfskvädet omtalas headoreamas som ett kustfolk. I historisk tid är fylkesnamnet Raumariki inskränkt till ett område högre upp kring Glommen. Längre ned mot utloppet och vid fjorden möter oss namnet Wingulmqrk — det område som sagorna i första rummet omtala såsom omstritt mellan kungarna på Vestfold och i Alfheimar. Omfattningen av Vingulmork har varit föremål för olika meningar. Man har sålunda velat göra gällande, att det i öster ej sträckte sig längre än till Glommen. Denna åsikt, mot vilken redan den förut åberopade iakttagelsen av älvdalarnas betydelse för bygdebildningen talar, grundar sig tydligen på ett ställe hos Snorre. Harald Hårfagre och hans morbroder "® S. Bugge, Studien iib. d. Beowulfepos (Beitr. z. Gcsch. d. deutschen Sprache u. Litt. Hrsg. von H. Paul u. W. Braune. 12 [1887]), s. 55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=