363 Här kan det inlägget göras: låt vara att den möjligen åsyftade oriktiga förklaringen av binamnet ej beror på kristen tendens — den kan bero helt enkelt på okunnighet om den religionshistoriskt intressanta tolkning, som en annan gren av den isländska traditionen likväl bevarat till våra dagar. Ett sådant antagande kan ej motbevisas. Men möjligen kan en annan förklaringsmöjlighet med starkare inre bärkraft påvisas. Man kan ej undgå att lägga märke till att den gamla sagoredaktionen som återspeglas såväl hos Snorre som i Af Uppl. kon. och Flatöbokens »historiska text», utnyttjat kung Gudröds gifte med kungadottern från Alfheimar för att bringa å bane ett motiv av vida större betydelse än sonen Olofs binamn. Med henne följer som hemgift halva Vingulmark. Efter Gudröds död går det förlorat. Konung Alfgeirr, förmodligen tänkt som Gudröds svåger, lägger under sig hela Vingulmark och sätter sin son Gandalf att styra det. Detta är uppslaget till den kamp om Vingulmark med Gandalf och hans söner, som upptages av Halfdan svarte och föres till slut av Harald Hårfagre; i sagan bildar den första ledet i den erövringspolitik som under den sistnämnde konungen leder till Norges samling. Här och icke omedelbart i någon önskan att förklara Olof geirstaÖaalfs binamn ligger med all sannolikhet motivet till uppfinningen av Gudröds gifte med Alfhild, om uppgiften verkligen beror på avsiktlig konstruktion. Den isländska sagans av ättesynpunkten starkt bundna pragmatism har då velat fast förankra den händelsekedja, som gäller Vingulmark i Vestfoldkungarnas släkthistoria. Antydningen att Olof Geirstadaalf fått sitt binamn på grund av sin möderneätt i Alfheimar måste anses bra krystad om den verkligen är åsyftad, men den har då ej varit självändamål utan blott tjänat att bestyrka släktförbindelsen. Även bortsett från namntydningen har den valda anbringningspunkten varit föga lycklig: det är ej sitt eget utan halvbrodern Olofs mödernearv som Halfdan svarte frånrycker Gandalf och som Harald Hårfagre sedan värjer, medan Olof och hans son Ragnvald intet göra åt saken. En slutsats ligger nära till hands. Endera är uppgiften om giftermålet oavsiktlig och i så fall kanske rent av historiskt riktig. Eller också har den tradition, som förelåg för sagoredaktören funnits något somtvang honomtill den för sitt ändamål mindre väl avpassade kombinationen. Denna fasta punkt kan då ej gärna varit något annat än Alfheimar. Man har varit övertygad om att det funnits ett rike med detta namn med vilket striderna om Vingulmark blivit förda. Då han enligt sin historiska metod skulle förebereda dem, har han letat i Vestfoldsättens genealogi efter en anknytning till namnen från Alfheimar; i brist på bättre har han fått nöja sig med Olof GeirstaÖaalf. Även om uppgifterna om dennes härstamning äro diktade, tala de således icke emot utan för den historisk-geografiska giltigheten av namnet Alfheimar. Med rätta har man framhållit att namnets möjlighet som verkligt geo-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=