362 hos Snorre utan även i den senast anförda källan. Det faller då genast i ögonen, att dennas framställning alls icke gör samma starka intryck av avsiktlighet som Snorres. Olofs binamn och hans moders namn sammanställas icke omedelbart, och ej heller antydes på annat sätt något samband dem emellan. Hade man endast denna version framför sig, förelåge knappast någon verklig grund för den framställda misstanken; om mödernehärstamningen uppkonstruerats för att förklara binamnet, borde väl författaren varit angelägen att åtminstone genom något stilistiskt grepp söka framkalla den önskade slutsatsen. Nu föreligger emellertid den möjligheten, att Snorres text på denna punkt trognare återspeglar tendensen i en gemensam källa. Stycket Af Uppl. kon. är i och för sig alltför kortfattat för att tillåta ett vare sig jakande eller nekande svar på frågan, om dess original varit präglat av en strävan att ur traditionen avlägsna eller bortförklara varje minne av heden tro; för att något sådant skulle förefalla sannolikt borde åtminstone paralleller därtill uppvisas i andra närbesläktade framställningar. Härtill kommer att starka skäl tala för ett inre samband mellan den lilla skriften och en likaledes av Snorre oberoende behandling av Halfdan Svartes och Harald Hårfagres sagor, den s.k. »historiska text», som man urskilt i Flatöbokens påttr Halfdanar svarta och Upphaf rikis Haralds harfagra.^"^ I denna text ingår berättelsen om Halfdan svartes högläggning med t.o.m. starkare framhävande av sakens hedniskt religiösa sida än hos Snorre.®® Att denna notis av gammalt tillhört traditionen styrkes ytterligare därav att den återfinnes i ännu en gentemot Snorre självständig framställning, den, somföreligger i Fagrskinna.®® Den saknas endast i Ägrip och Historia Norvegias; men man äger ej rätt att förklara dess frånvaro i dessa ytterligt knappa texter av tendentiösa skäl. Flateyjarbok, 1, s. 561 ff. Om den »historiska texten» och dess förhållande till Snorre, se Gjessing, a.a. s. 41 ff., 51 ff. o. särsk. s. 68 f.; F. Jonsson, a.a., 2-, s. 769. nar allra konunga arstelzstr ok suo mikit gerdu menn ser vm pat at pa er pat spurdizst at hann nar daudr ok lik hans var flutt af Hringariki ok xtlat til graftrar pa foru rikismenn af Uestfolld ok Vingulmork (ok) Raumariki upp pangat ok bxidduzst aller at hafa likit med ser ok heygia } sinu fylke ok potti sem pat munde peim til ars verda. en peir sxttuzst med pui at likamanum var skift j sundr j fiora stade. uar hofudit lagt j haug at Steine a Hringariki. en huerr hofdinge hafde sinn hluta heim med ser ok letu uerpa haug j hueriu pui fylke ok eru peir kalladir Halfdanarhaugar. ok hellt vid blot ok atrunat af morgum monnum adr en pat var bannat af fnendum hans. (Flateyjarb. 1, s. 566 f.) En sva var mikil drsxli Halfdanar, at pegar er peir funnu lik hans, pd skiptu peir likam hans t sundr, ok vdru innyfli hans jöröud d pengilsstötSum d Hadalandi, en likamr hans var jaröaSr d Steini d Hringariki, en höfud hans var flutt i Skirissal d Vestfold ok var par jaröat. En fyrir pvi skiptu peir likam hans, at peir trtiDu pvi, at drsali hans myndi jafnan med hdnum vera, hvdrt sem hann vari lifs eöa daudr. (Fagrsk. s. 2 f.). Den andra handskr. av Fagrsk. har i överensstämmelse med Agrip endast: sidan var hann fcerdr til Steins d Hringariki ok par heygdr. (a.a. s. 3, n. 1). Halfdan 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=