361 Att skälet härtill ej kan ha varit, att berättelsen om Olofs dyrkan i högen förkastats som hednisk, är emellertid, när det gäller Snorre, fullkomligt klart. För hans rationaliserande tendens som ibland, ehuru långt ifrån alltid, eller fullständigt kommit honom att utrensa övernaturliga drag i traditionen fanns här intet att stöta sig på. Historien om kung Olof innebar intet sådant drag, endast en notis om hednisk kult. Varför skulle han skytt den mera än så mycken annan vidskepelse, som han lugnt tecknat till minnes? I samband med Olof geirstaöaalfs halvbroder Halfdan svartes död har han ej dragit sig för att berätta, huru dennes fyra fylken tävla om att få höglägga hans lik, därför att »det tycktes dem vara god äring att vänta för dem som fingo det», och till sist sämjas om att skifta det i fyra delar.®'* Men det innebär överhuvudtaget en oberättigad förenkling av problemet, när man velat söka dess lösning i Snorres författaravsikt. Vi återfinna nämligen samma framställning i en källa,®-"’ som med all sannolikhet är oberoende av Snorre: . . . GvöroÖr het svn peira er konvngdom tok eftir foÖor sin. hann var kallaör GvSroör en gavfvglati. GvöroÖr konvngr hafÖi fyr att dottor Alfarins af Alfheimvm ok hafpi heiman meÖ henni halfa Vingvlmork. peira svn var Olafr. hann var pa fvlltiÖa er faÖir hans fell ok tok hann pa konvng dom eftir foÖor sin. hann var allra manna merstr ok sterkaztr ok fridaztr synvm. han var kalladr Olafr GeirstaÖa alfr. Den skrift. Af Upplendinga konungum, från vilken dessa ord äro hämtade anses allmänt och som det synes på goda grunder representera om också ej själv utgöra en av källorna för Snorres framställning; mer eller mindre direkt torde den härröra från Are Frode.®® Vi kunna alltså med rätt stor sannolikhet fastställa, att uppgiften om Gudröds giftermål med Alfhild från Alfheimar redan före Snorre förelåg i traditionen. För att bedöma frågan, om uppgiften tillkommit i något särskilt syfte, och vilket i så fall detta varit, har man tydligen att beakta dess formulering ej blott Halfd. s. sv., k. 9 (Heimskr., anf. cd. 1, s. 97). Af Upplendinga konungum i Hauksbok, s. 457. Om skriften Af Uppl. kon. och dess förhållande till Snorre, se A. Gjessing, Undersögelse af Kongesagarns Fremvtext, 1 (1873), s. 23, 28—32, 68 f; H. Schuck, Dc senaste undersökningarna rörande ynglingasagan (I: Hist. Tidskr. 1895), s. 50 f; G. Storm, Ynglingatal, dets Forfatter og Forfattelsctid (I: Arkiv f. nord. filol. 15 [1899], s. 108 f; F. JÖNSSON, Den oldn. o. oldisl. litteraturs hist., 2 (1923), s. 813.) — Beträffande skriftens oberoende av Heimskringla må anföras Gjessings på tal om Historia Norvegiae gjorda men även på detta fall tillämpliga uttalande (a.a., s. 19): »Naar et kortere, kun skitserende Arbeide, saaledes som her viser mange betydlige overensstemmelscr med en förövrigt lignende, udförlig, kritisk Fremstilling, vilde det vazre orimeligt at antage, att den kortere Bearbeidelse skulde i vassentlige Punkter have afveget fra sin fyldige Original uden Belacg; medens derimod det omvendte Forhold er ganske stemmende med det större, aabenbart paa flere Kilder stöttede Verks Karakter.» 06
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=