360 kommit till, som närmast ligga till grund för Snorres berättelser från vikingatiden. Ju längre vi kunna följa traditionen tillbaka mot den tid, dess uppgifter gälla, dess mer växer visserligen, där ej särskilda skäl att misstänka förfalskning föreligga, sannolikheten av dess trovärdighet. Till något som ens på avstånd liknar ett historiskt bevis nå vi emellertid icke fram i det fall, som här sysselsätter oss. Vi få nöja oss med att se till om i upgifterna om kungaätten i Alfheimar föreligger någon anledning att betvivla själva rikets eller områdets historiskt-geografiska existens. En betänklig punkt i traditionens uppgifter ommellanhavandena mellan kungarna i Vestfold och i Alfheimar är Gudröd vejdekonungs giftermål med Alfhild, dotter till konung Alfarinn i Alfheimar. Deras son är Olof GeirstaÖaalf. Man har framkastat den misstanken, att hela släktskapskombinationen tillkommit för att förklara dennes binamn. Utan att förneka att Snorre haft kännedom om den på annat håll bevarade, påtagligt riktiga förklaringen — den höglagde kungens dyrkan som landvätte på Geirstad —tänker man sig, att han skulle förkastat denna som hednisk och ersatt den med mödernehärstamningen från kungaätten i Alfheimar med dess När man betraktar Snorres text,®^ förstår man rätt väl, att en sådan misstanke kunnat väckas: Gubrobr hét sonr Halfdanar, er konungdom tok eptir hann; hann var GudroÖr inn mikilldti, en sumir kglluSu hann veibikonung. Hann dtti pd konu er Ålfhildr hét, dottir Alfarins konungs or Alfheimum, ok hafÖi meÖ henni hdlfa Vingulmork; peira sonr var Öldfr er siöan var kallaÖr GeirstaÖadlfr. Alfheimar varu pd kallaÖir millum Raumelfar ok Gautelfar. Man får verkligen lätt det intrycket att en skicklig sammanställning här blivit gjord för att leda läsaren till en viss slutsats om binamnets uppkomst. Att intet direkt påstående i frågan göres, kunde rent av anses tyda på att författaren haft kännedom om verkliga sammanhanget och därför undvikit att uttala sig tydligt; han skulle således medvetet undertryckt den rätta förklaringen och bemödat sig att suggerera framen annan. kdllaÖr Under en farsot låter kung Olof bygga en väldig hög åt sig och sina män. Till sist dör kungen själv ok uar hann fliotliga } lagidr hea sinum monnum med myklu fe ok eftir pat haugrinn aftr byrgdr. pa tok ok at letta manndaudnum. sidan gerde uaran mikit ok hallxre. var pa pat rad tekit at peir blotudu Olaf konung til ars ser ok kolludu hann Geirstada alf. ({^åttr Ölafs Geirstadaålfs i Flateyjarbök, 2, s. 7.) A. W. Brögger, Vestfold. Fra småkongedomme til rikssamling (I: Vestfoldminne. Tidsskr. f. arkeol. hist. o. folkeminder, utg. av Vestfold historielag. Bd 1. 1924—25), s. 168; »Den klare og uhedenske taznker Snorre, som opfatter det som sin opgave å ordne historien efter förståndige prinsiper, har ikke hat nogen tiltro til at Olav geirstaöa-alvs tilnavn i virkeligheten var en hedensk arv, —den landvcCtten som, hauglagt på Geirstad, blev alven på Geirstad. . . . Han etablerer på videnskabsmandens maner en sammenhaing mellem kong Olavs tilnavn geirstaöa-alv og det gamle Alvheim.» Ynglinga S., k. 48 (Heimskr., ed. Finnur Jonsson, 1, s. 81). 62
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=