357 symbol. Men spjutet är ju Odens karakteristiska attribut och tillkommer eljes ingen annan gud. Det torde då vara antagligt att Hqlgi av Eyvind identifierats med Oden. I och för sig är det alls icke orimligt, att *Halaugi (eller kanske äldst Häleygr < Hälaugm) betecknat Oden såsom hålögernas eller hålögajarlarnas gudomlige stamfader. Förhållandet skulle äga sin fullkomliga parallell däri att den götiske eponymens namn Gautr eller Gauti tillika uppträder somOdensnamn. HqlgahrutSr är i så fall äldst ingen annan än Skade. Andra beröringspunkter mellan Skade och Thorgerd Holgabrud saknas ej. Något vinterligt finnes hos dem båda, Skade är skidgudinnan {qndurgoö, qndurdis), som jagar med båge i fjällen; hennes namn är måhända en beteckning för den förhärjande nordanvinden. Under slaget i Hjqrungavdgr sänder Thorgerd Holgabrud, vars hjälp Håkan jarl anropat mot jomsvikingarna, från norden ett fruktansvärt oväder med hagel och köld; själv uppenbarar hon sig på Håkans skepp och pilar flyga från varje hennes finger. Skade är av jättebörd, Thiazis dotter; hos Saxo giljar Helgo, Halogiae rex till Thora (förmodligen kortformav Thorgerd), dotter till Cuso, finnarnas och bjarmernas konung. Vi ha här sannolikt ett minne av Hqlgis och holgabrudens ursprungliga förhållande, men tillika visar sig den senares börd likartad med Skades. Identifikation av jättar och finnar är i sagorna ej ovanlig; här må endast erinras om den till Harald Hårfagre knutna sägnen om SyicvjriÖr, vars fader Suasi omväxlande kallas finnr och jqtimn. En dunkel punkt förblir namnet Thorgerd (Thora), Möjligen har det tillkommit från någon främmande myt eller saga; man kunde också tänka på en sekundär förbindelse med Torskulten. Enligt Njålasagan dyrkades Torgerd Hglgabrud och Irpa i ett tempel i Gudbrandsdalen tillsammans med Tor. Uppgiften, vars trovärdighet naturligtvis ej bör överskattas, behöver i varje fall ej tyda på någon ursprunglig förbindelse mellan Holgabruden och Tor, Templet ifråga ägdes nämligen enligt sagan gemensamt av Håkan jarl och Dala-Gudbrand. Den senare är ju genom Snorre känd som ivrig Torsdyrkare; föreningen av de båda kulterna kan således vara ett uttryck för de två stormännens samverkan. I övrigt nämnes aldrig Tor i samband med Holgabruden, även om det ibland talas om mänga gudar i hennes och Irpas tempel. Det torde således få anses sannolikt, att folknamnselementet laug i hålögajarlarnas traditionella ättartal ursprungligen uppträtt ej blott i namn på senare ättefäder utan även vid stamträdets rot i ett eponymnamn ■''Hdlaugi eller något liknande. Denna omständighet är åtminstone i någon mån belysande för historicitetsfrågan inom andra likartade stamträd. Åtskilligt tyder nämligen på att laug-wzmnerv verkligen varit i bruk inom ladejarlarnas ätt och dess frändekrets. Vi skulle då här ha ett exempel på att förekomsten av ett eponymnamn bildat på ett landsnamn eller folk-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=