354 Det synes sannolikt, att Snorre återger den genealogiska traditionen i ursprungligare formän författaren till Af Uppl. kon.-, det är rimligare att en eponym uppträder som stamfader än som broder. Slutligen bör i detta sammanhang erinras om namnen på -laug i de ursprungligen hålogaländska ladejarlarnas stamträd (Gudlaug, Gylaug, Herlaug, sannolikt även Hrollaug); av allt att döma innehåller detta namn grundelementet i hålögernas folknamn, som kanske ursprungligen haft osammansatt form.'*® Någon ursprunglig eponymfinnes visserligen ej här bevarad i omedelbart samband med den övriga släktledningen. Eyvind Skaldaspillers Häleygjatal börjar ätten med Säming, son till Oden och Skade. I andra källor uppdyka som hålogaländska eponymer Hqlgi,^^ Halogi och Hdleygr.^- Hdlogi måste av språkliga skäl vara en tämligen sen skapelse. Namnet är bildat till landsnamnet Hdlgoland utan känsla av att detta som första led innehåller folknamnet i genitivus pluralis. Även Hdlcygr, konungr af Hdlogalandi, är förmodligen som eponym sen, ehuru namnet är en språklig oangriplig singularform till folknamnet hdleygir. Men han förekommer endast en gång, insatt av en sagoskrivare som fader till en Torgerd, som enligt en ursprungligare tradition är dotter till en konung eller herse Eylaug i Sogn.®^ Det har med rätta påpekats, att ändringen måste bero på en förmodan om denna Torgerds identitet med Torgerd Holgabrud, ladeättens släktgudinna, som man tänkt sig som dotter till Halogalandseponymen.^* Ovisshet om dennes egentliga namn har väl då föranlett det rent språkligt korrekta Hdleygr; traditionens tveksamhet förråder sig även däri att detta i en handskrift företrädes av Helgi, i detta fall en även hos Saxo förekommande folketymologisk ersättning för Hglgi. På grund av laug-namnen i Haleygjatal skulle man också vänta sig, att det ursprungliga eponymnamnet i likhet med dessa vore en ^i-stam, bildad till samma ordelement, varav folknamnet är en i-avledning. Alldeles uteslutet är dock kanske icke, att Hdleygr kunde vara en ursprunglig eller rent av äldre sidoform till Hglgi. Bland de äldsta leden i Hdleygjatal förekommer nämligen en Himinleygr {Himinleigus), som ej behöver vara en nyskapelse av Eyvind.^® Förhållandet kunde då vara det, att de övriga ■*® H. Koht, Om Haalogaland og Haalöyg-jetten ([Norsk] Hist. Tidsskr. R 4, Bd 6), s. 1 ff., 11 ff. Ställena anföras här nedan. f>orsteins s. Vikingss., k. 1: . . . Lo%i hefir konungr heitit, hann rc(5 fyrir }>vi landi er wordr er af Noregi . . . var lengt nafn hans, ok var kallal^r Halogi; af honum tok landit nafn ok var kallat Hdlogaland (Fas., 2, s. 383.). I>6rgerör dåttir hdleygs konungs af hdlogalandi (Njäla k. 113, Isl. Sögur, 3, s. 582., Brennu-Njäls saga, hrsg. v. F. Jonsson [Altn. Saga-Bibi., H. 13] s. 259.). Landnämabök (isl. Sögur, 1), s. 39; Landnamabok (1900), s. 9, 134, 266. G. Storm, Om Thorgerd Hölgebrud (Ark. f. nord. filol., 2 [1885]), s. 5. Det senare antages av H. Koht, a.a., s. 13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=