352 mycket väl vara sekundär och möjligen sammanhänga med sönernas mödernehärstamning; deras morbroder Hamundr göres ju i Flatöbokens släkttavla till »H^rÖa jarl». Men är Innsteins och Utsteins fader identisk med Alfheimar-eponymen, få de båda brödernas namn ett synnerligen stort intresse. Att den anekdot som i Halfssagan berättas om namnens tillkomst ej är annat än en aetiologisk sägen, ett försök att etymologisera dem, torde vara uppenbart.^^ Återspeglar faderns namn landskapsnamnet Alfheimar, så ligger det nära till hands att tänka sig ett geografiskt ursprung även för sönernas, och man kan i så fall knappast undgå att tänka på Inland och Utland.*^ Finge man i bröderna Innsteinn och Otsteinn se dessa områdens eponymer, låge häri ett mycket starkt stöd för den ovan antydda förmodan, att Inland och Utland en gång varit huvuddelar inom det gamla landskåpet Alfheimar. Eponymnamn behöva icke alltid i likhet med de i samband med Alf den gamle anförda vara osammansatta bildningar. Det förekommer även sammansatta eponymnamn, endast till förleden anslutande sig till vederbörande områdesnamn, t. ex. Rugdlfr till Rogaland (Flateyjarbok, 1, s. 23), Sigmundr kaupangskappi ofan af Sigtunumi listan över Bråvallakämparna (Spgubrot). Antagandet att Flalfssagans Alf den gamle och de båda bröderna Sten ursprungligen hört till Alfheimar-traditionen kan måhända även åberopa sig på en beröring med Bråvallaslagstraditionen. Bland Rings kämpar finna vi här: Saxo. Egill luscus Gotar, Hildi, Guti Alf patre genitus Stur robustUS Sten Wienicae paludis accola Detta parti av kämpalistan företer ej få överensstämmelser med uppräkningen av Flalfskämparna i Flalfssagan och det däri ingående HroksSggubrot. Egill skialge Hilldir. Gautr Guöi. Tolluson Steinn af uteni StyR enn sterki sagan, att döma av de olika sammanhang vari dess personer i övrigt förekomma, tyckes varit ganska välkänd och rikt utbildad. Epitetet enn gamle förekommer, utom vid Alf, i Eddan endast om Hrolfr, Hyndluljöö 22, där det om några kämpar säges: våro peir i hirp Hrålfs ens gamla. (Ed. SijMONS, s. 185). Jfr A. Le Roy Andrews i kommentaren (anf. ed., s. 92). Le Roy Andrews (/-c.) sammanställer det ena namnet med »der alte königssitz Otsteinn (jetzt Utsten auf Utsteno im Buknfjord), der gerade in der von der saga behandelten gegend liegt.» Är brödernas far Alfheimar-eponymen, kan detta ej vara riktigt, men namnet på den gamla kungsgården i Rogaland (se Munch Hist.-geogr. Beskrivelse ov. Norge i Middelalderen, s. 124 f.) kan ha spelat in vid Alfs och hans söners indragande i Halfssagans till Hordaland och Rogaland knutna personkrets.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=