349 synas källorna vilja antyda en förbindelse mellan namnet och landets läge mellan två stora älvar. Däremot sägas älvarna vara uppkallade efter Alf den gamle. Det synes påtagligt, att traditionen här sökt förmäla två skilda element. Å ena sidan har språkmedvetandet bevarat en känsla av samband mellan namnet Alfheimar och ordet älv. Å andra sidan med bortseende från detta samband en vare sig folklig eller lärt konstruktiv fantasi enligt ett tillvägagångssätt, känt från hart när otaliga nordiska och utomnordiska parallellfall, uppfunnit en heros eponymos för Alfheimar, en grundläggare och urfader.^^ Om denne eponyme Alf i stamtavlans begynnelse kan omdömet endast utfalla på ett sätt: han hör till samma kategori som konung Norr, eller Nori, er fyrst bygdi Noreg,^^ som Danr konungr inn mikilläti, er Danmqrk er vid kend, Raumr konungr af Raumariki, efter vilken Raumälven är uppkallad, Hringr konungr af Hringariki och många andra. Eponymen står enligt sakens natur vid stamträdets rot, även om han själv genom senare systematisering kan få förfäder, de följande leden kunna växla i olika källor. I Flatöbokens stamtavla är Alf den gamle i Alfheimar farfarsfar till den Alfliild, som är Sigurd Rings drottning och Ragnar Lodbroks moder. I Huersu Noregr bygdist möter oss eponymen som konung Nors son Alf, efter sin morbror och fosterfar jätten Bergfinn kallad Finnalf, även Finnalf den gamle; han ärver Alfheimar efter sin fader, och hans ättlingar nämnas i fem släktled. Endast en av dem, Alf, Ingemunds och östens fader, bär ett alf-n^mn, och varken han eller någon av de övriga kan vara identisk med någon av dem, som den andra stamtavlan uppräknar: Finnaalfr hinn gamli feck Suanhilldar er kollut var gullfiodr. hon var dottir Dags Dellings sunar ok Solar dottur Mundilfara. sonr peirra var Suanr hinn raudi fadir Stefara faudur Vlfs faudur Aalfs faudur peirra Jngimundar ok Eysteins.'^'^ Till större delen återfinnes denna genealogi i FiyndluljöÖ(str. 12): horenn Innsteine enom gamla, Ulfr Stefara Svan enom raupa.^^ Alf den gamle och hans båda söner möta oss vidare i Hdlfs saga ok Hälfsrekka (k. 10): pu est, Öttarr! en Innstcinn vas Alfr vas Ulfc, en Stefare Alfe Wessén, Studier till Sveriges hedna mytologi och fornhistoria (1924), s. 30 f. S. Olafs k. Tryggvas. er ritaÖi Oddr muncr, udg. af P. Groth (1895), k. 22 (19), s. 42; jfr K. Olaf Tryggvesöns saga af Odd Snorresön, udg. af P. A. Munch (1853), k. 15, s. 21; Huersu Noregr byg?)ist (Flateyjarbok, 1, s. 22). ” Flateyjarbok, 1, s. 24. Die Lieder der Edda. Hrsg. u. erkl. von B. Sijmons, s. 182. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=