348 Gudröd vejdekungs son och sonson, Halfdan svarte och Harald Hårfagre.®^*’ På en för dessa källor okänd förbindelse mellan Harald Hårfagres ätt och Alfheimarkungarna anspelar den i en handskrift av Fagrskinna förekommande episoden om Ragna Adilsdotter, då hon till Harald yttrar: . . . d^r enn ek fella fulla ast til y^ar pa vil ec pess veröa vor. hvart heldr skulu verda arfar NeriSs bins raÖspaca frenda ydars herra konungr. per e^a synir Gandalfs (Fagrskinna, udg. ved F. Jönsson, s. 384). Om Nerid jarl se P. A. Munch, Det norske Folks hist., 1: 1, s. 341 ff. Att söka avgöra, huruvida åt någondera av dessa namnräckor eller åt båda bör tillerkännas historisk tillvaro eller icke, är utan tvivel en olöslig uppgift. Den allvarligaste invändning, som riktats mot historiciteten, ligger otvivelaktigt i framhållandet att namnen kunna uppfattas som diktade på grundval av ortnamn. Kungssönerna Hake och Hysing skulle sålunda vara att uppfatta som personifikationer av geografiska lokaliteter, i det Hake skulle uppkallats efter Hakedalen i Raumarike, där han enligt sagan skall ha fallit, Hysing antingen efter gårdsnamnet Huseby, möjligen även Husar, av vilka särskilt det förra är mycket vanligt i trakterna kring Glommen, eller efter ön Hisingen vid Götälvens mynning. Den förstnämnda kombinationen förfaller ej osannolik, ehuru sagans uppgift att Hakedalen tvärtom har namn efter Hake knappast kan anses innebära någon orimlighet; i detta sammanhang kan erinras om den bohuslänska Hakefjorden, vars namn väl liksom Hafstensfjorden innehåller ett personnamn. Långt mindre övertygande äro de föreslagna förklaringarna av namnet Hysing, om de också måhända förtjäna något beaktande i samband med frågan om lokaliseringen av Alfheimar. Att Hake och Hysing äro kända som namn på verkliga personer är väl intet hinder för antagandet att de i Alfheimar-traditionen skulle vara diktade i anslutning till ortnamn men talar heller icke för denna hypotes. För namnet Helsing har man ej kunnat påvisa någon geografisk anknytning utan förmodat, att det har allitterationen att tacka för sin uppkomst. En annan möjlighet till förklaring av dessa ^-allittererande namn skall i det följande beröras. Av ännu större intresse är frågan om förhållandet mellan namnet Alfheimar och de många <^//-namnen i kungaätten. Det har påståtts, att de senare alldeles uppenbart skulle vara bildade till landsnamnet i syfte att förklara detta på en tid då dess ursprungliga betydelse var bortglömd.®^ Alldeles bortglömd har visserligen betydelsen av namnet Alfheimar knappast varit, då traditionen upptecknades; utan att det uttryckligen säges, 32b Heimskringla, ed. F. J6nsson, 1, s. 86, 89 f., 98 f. H. Koht, Smaating fra Halvdan Svartes og Harald Haarfagres Sägner ([Norsk] Hist. Tidsskr., R4, Bd 2, s. 238).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=