346 kan man tänka sig flera möjligheter: dvärgnamnet kan jämte andra mytologiska drag ha sekundärt inkommit i traditionen; vedernamnet Ganddlfr kan ha givits åt två sagohistoriska kungar med namnet Alfr under inverkan av ett redan förefintligt dvärgnamn av samma lydelse; eller slutligen, och kanske sannolikast, kan kunganamnet ha inkommit i dvärgnamnsräckan, sedan en förbindelse mellan Ålfheimar-x.r2iÅ\noner\ och mytologien sekundärt kommit till stånd. Bland dvärgnamnen förekomma även eljes sådana som antingen tillika äro verkliga namn eller åtminstone icke kunna antagas vara ursprungliga dvärgnamn: Alfr, Frosti, Yngvi. Namnet Ålfarinn synes utom som jättenamn även varit använt som verkligt namn; det bäres nämligen av en isländsk landnamsman. I namnets språkliga bildning ligger ingenting misstänkt; vid dess sida står det ej ovanliga Porarinn. Däremot bör intet byggas pä den i en källa förekommande uppgiften, at konung Ålfarinn i Alfheimar »med annat namn» hette Alfgeirr; denna identifikation, som längre fram ännu en gång skall beröras, är nämligen med all sannolikhet oriktig. Det sagohistoriska namnet Ålfarinn kan likafullt vara primärt i förhållande till jättenamnet. Två kungar i Alfheimar heta Alfgeirr-, det är otvivelaktigt ett verkligt personnamn. övriga namn inom kungaätten äro i de bättre källorna Alfarr, Alfhildr, Haki, Helsingr och Hysingr. Av dessa äro de fyra första verkliga namn, om också delvis mycket svagt representerade; det sistnämnda förekommer eljes endast som binamn. I varje fall användes intet av de senast berörda namnen om mytiska väsen. Detsamma gäller om några mera tillfälligtvis i fornaldarsagor till Alfheimar hänförda namn: Alfrun, Advqr, Signy. Det sista är ett verkligt namn; de båda förstnämnda äro ensamstående i det bevarade personnamnsmaterialet och måhända diktade för tillfället. Den möjligheten föreligger tydligen, att förbindelserna mellan mytologien och Alfheimar-trudhionen tillkommit på grund av sekundära kombinationer med det element alf, som ingår både i landsnamnet och kungaättens personnamn. Sagornas personnamn från Alfheimar behöva således icke ha något ursprungligt samband med mytologiens namnförråd. Därav följer naturligtvis icke, att de äro historiska. Namnen förekomma —frånsett några mera tillfälliga omnämnande i fantastiska fornaldarsagor — dels i sagokretsen kring Harald Hildetann och Sigurd Ring, dels i traditionerna om Harald Hårfagre och hans närmaste förfäder. Enligt Sggubrot var Sigurd Ring gift med Alfhild, dotter av en konung i Alfheimar, som på ett ställe kallas Alf, på ett annat förutsättes heta Gandald.^^ I en stamtavla i Flatöboken säges denna Alfhild vara dotter till Gandalf.^® De båda uppgifterna om Sogubrot, k. 6, 10 (Fas. 1, s. 376, 3S7 f.) yEttartölur (Flateyjarbok, 1, s. 26).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=