344 skulle med hänsyn till dessa förhållanden vara att uppfatta som ’bergstrakterna’ och ha utgjort en benämning för Norge i allmänhet. Att GandVik skulle äga någon annan betydelse än den vanliga, Hvita havet, framgår emellertid icke av det ställe, ur den utförligare sagan om Olof den helige, som härför åberopas; här angivas gränspunkterna för Olofs rike: fyrir nordan, Gandvik, en fyrir sunnan, Gautelfr, en Eidarskogr fyrir austan, Aungulseyja sund fyrir vestan. Liksom den sydöst om Norge flytande Götälven här omtalas som rikets gräns i söder, kan ju Gandvik mycket väl åsyfta Hvita havet, längst bort i nordöst. Namnet kan väl för övrigt ej gärna tänkas ha ägt tillämpning på en havsdel, som ej är en vik eller bukt. Viktigare är emellertid, att Alfheimar på det åsyftade stället i Hervararsagan säkerligen endast är en felskrivning för Jqtunheimar, som förekommer i åtskilliga handskrifter. Att så är framgår dels av sammanhanget i fråga om det omtalade landet vid Gandvik {Svå finnst skriftat i fornum hokum, at Ålfheimar voru kalladir norÖr i Gandvik . . . GoÖmundr het konungr i Jötunheimum), dels av den ett stycke längre ned förekommande uppgiften: Ålfheimar hétu pd d milli Gautelfar ok Raumelfar. Uppgiften om Alfheimar som synonym för ]qtunheimar vilar dels på berörda felaktiga läsart i Hervararsagan, dels på en kenning i Eilifr Guörunarsons Lorsdrapa: alfheims bliku undirfjalfrs kalfar, ’Alfhems glans’ underskjuls kalvar=jättarna. Ej utan skäl har denna kenning av samtidens främste kännare av det isländska skaldespråket betecknats som ’oklar’; i ’skjulet under Alfhems glans’ förmodar han en omskrivning för ’bergshålan’. Då Alfheimr i myten är ljusguden Frejs eller ljusalfernas boning, torde kunna ifrågasättas, omej Alfheims hlika här betecknar solen, som ju i den mytiska diktningen bär namnet ÅlfrqÖull. Kenningen skulle då angiva jättarna som de där i fjällklyftorna dölja sig för solljuset. I varje fall lärer man icke äga rätt att från detta ställe i ett skaldekväde sluta till identitet mellan det mytiska Ålfheimr och Jqtunheimar. Än mindre kan det användas för lokalisering av ett till den verkliga geografien hänfört Ålfheimar. Man har emellertid velat förvisa den sagohistoriska traditionens Alfheimar till mytens värld och menat, att namnet blott genom misstag fått en geografisk lokalisering. Ålfheimr är ju, som nyss nämndes, i eddadikten Grimnismål Freys boning, i Snorres Gylfaginning ljusalfernas. Att namnet på denna mytiska lokalitet alltid synes ha singular form, medan det sagohistoriska Alfheimar så när som på en enda avvikande läsart på ett ställe hos Snorre lika regelbundet är pluralis, är måhända ej så mycket att fästa sig vid. Denna formella motsättning kan ju bero på det bevarade materialets ofullständighet. Det mytiska namnet Jqtunheimr växlar ju faktiskt med det vanligare Jqtunheimar, vid vars sida stå de väl av Snorre nybildade, och liksom i viss mån även det förra, mellan myt och fingerad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=