339 ligen varit nejdens gamla tingsplats» och något längre söderut, i Skepplanda socken, ligger den gamla byn Alfhemeller Alfvummed kungsgård,^** »kungshög» och andra fornlämningar.-*’ Att namnets senare led är hem i betydelsen ’bygd’ torde vara otvivelaktigt. Förleden har senast sammanställts med ordet alv ’jord under niatjorden’.^^ Mera tilltalande förefaller dock den tidigare framlagda tolkning, enligt vilken namnet utgör en äkta sammansättning med stammen i fsv. <«//, fno. elfr (< *alt)iz), ’älv’. Denna förklaring försvagas knappast av att Alfhemsgårdarna i Skepplanda nu ej ligga omedelbart vid älven; denna är ju uppenbart hela bygdens viktigaste naturliga lokalitet, och namnet Alfhem kan i gammal tid ha innefattat även området mellan de nuvarande gårdarna och älven. Språkligt bygger denna förklaring på antagandet, att ordet älv, då namnet bildats, haft böjning som i-stam; det uteblivna i-omljudet har paralleller i ord sådana som fvn. ättborinn, bonord, kvänfang, kvänlauss m. fl.-- Nyligen har emellertid en i och för sig mycket tilltalande etymologi blivit framställd, enligt vilken älv bildats på ordet alv och måhända ursprungligen betecknat den i alven nedskurna sänkan, flodbädden, men lika väl kunnat åsyfta och i varje fall genom en nära till hands liggande betydelseövergång kommit att beteckna det genom alven rinnande vattnet.--^ Denna etymologi förutsätter, att älv ursprungligen hört till iö-stammarna, såsom i de fornnordiska dialekterna är fallet. Att emellertid även i-stamböjning i gammal tid förekommit vid detta ord, intygas av det norska bygdenamnet Elverum vid övre Glommen; de äldre formerna hänvisa nämligen här på ett ursprungllgt Alfarheimr. Ortnamnen i Älvsborgs län, 2, s. 69. Kungsgården Alweim bortförlänades 1377 av konung Håkan Magnusson till Gudmund Grcin och omtalas (Styffe, a.a.‘®, s. 145) även på 1400- och 1500-talen som kronogods. »Vid Kungsgården äro gravhögar, däribland den s.k. Kungshögen. Vid Lilla A(lfhem) finnes en större hög med en bautasten samt ett par mindre högar» (Ortnamnen i Älvsborgs län, 2, s. 72). Fornsaksfynd äro gjorda vid flera platser i närheten. Jfr även Sverige. Geografisk, topografisk, statistisk beskrivning 3 (1921), s. 81, Lindblad, Lödöse stad samt Ale och Flundre härader ( ), s. medeltiden antydes även av den tomtring efter en kyrka (jfr namnet Capelugårdcn 1536 O.S.V.), som ännu lär vara synlig vid Alfhem (sist anf. arbeten o. ställen samt Ortnamnen i Älvsborgs län, 2, s. 100 f.). Ortnamnen i Älvsborgs län, 2, s. 72. ^ Jfr dock även det av A. Kock, Umlaut und Brechung im Altschwedischen, s. 75 anförda fsv. marfyl, till mter (io-stam!). I fornsvenskan ha dylika komposita vanligen omljudd vokal i första sammansättningsleden; dä Kock (/. c.) bland de få fsv. exemplen med uteblivet omljud anför just ortnamnet Alveim, Alvum vid Götälven, kan möjligen anmärkas, att älvområdet vid den tid, dä detta namn fixerades i oomljudd form, måhända i språkligt hänseende snarast var västnordiskt. N. Lindqvist, Åar, älvar, strömmar, forsar, fall. En språklig blixtbelysning (I: Ups. Nya Tidn. Julnummer 1924). Ortens betydelse under
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=