336 man rätt till slutsatsen »att Inland icke är ett urgammalt namn», därför »att alla de fyra härad, som räknas dit, hade egna, äldre namn»^^ Även de fyra Utlanden ha ju av gammalt sina särskilda namn. Målsmannen för den nu anförda förklaringen anför även som »en tänkvärd möjlighet» en från annat håll framställd åsikt, enligt vilken Inland skulle »fått sitt namn med utgångspunkt från öarna utanför, alltså oberoende av Utland.»^^ Denna förklaring är i själva verket av ganska gammalt datum; redan 1746 uttalades i ett välkänt topografiskt arbete, att Inland »så kallas, efter thet ligger bättre inne i Landet, än Tiörn och Orust».Att en sådan tanke kunnat uppstå är ju i betraktande av det tidiga försvinnandet av beteckningen Utlanden synnerligen lättbegripligt, något som emellertid ingalunda utgör någon garanti för dess riktighet. Säkerligen med rätta har från annat håll framhållits, att det ej kan vara metodiskt riktigt att »etymologiskt skilja dessa Inland från Udanden». Enligt denna åsikt böra namnen alltså vara lika gamla och givna från samm.a synpunkt, även om de ej kunna i källorna påvisas lika tidigt. Mycket nära den riktiga förklaringen synes den nu anförde forskaren komma, då han vidare yttrar, att namnet Utlanden säkerligen »beror på dessa trakters läge i förhållande till floddalarna, särskilt Göta älvs», och påpekar, att om man följer älven uppåt, »har man, sedan man passerat Utlanden till höger, på vänster sida fyra härader», nämligen Inlands. Man anmärker här endast, att det vid namngivningen knappast varit fråga om mer än en floddal och att läget på motsatta sidor av älven därvid näppeligen varit av betydelse. Mindre benägen för instämmande blir man, då man i fortsättningen finner yttrat, dels att namnet Inland skulle tyda »på uppkallelse från västgötahåll», dels att det möjligen skulle avse läget längre in i förhållande till Orust och Tjörn» — två satser, som förefalla oförenliga såväl med varandra som med det principiella och övertygande hävdandet av namnens ursprungliga samhörighet. En viss oklarhet synes här kvarstå, som torde motivera ännu ett inlägg i frågans behandling. De båda namnen kunna måhända ställas i klarare belysning genom jämförelse med en parallell namngivning på annat håll, som ej kan anses alltför avlägset, då det gäller att förklara ett namnpar på gränsen mellan västnordiskt och östnordiskt språkområde. Kring Trondhjemsfjorden finna vi Lindroth, anf. st. Lindroth, anf. st., n. 1. Såsom representant för åsikten anföres här pastor Carl Lindblad, vilken som stöd anfört, »att från öarna utanför Orust denna ö halvt appellativiskt (alltså knappt som egennamn) kallas för inland.-» J. OiDMAN, Bahus-Läns beskrifning, s. 152. J. Sahlgren, Nord. ortnamn i språkl. och sakl. belysning (NoB 1925), s. 146. Tidigare har Styffe (Skandinavien under unionstiden®, s. 442) uttalat, att Inland fått sitt namn »i motsats till Utlanden å andra sidan älfven», en åsikt som även återfinnes hos A. Noreen, Spridda Studier 3, s. 100.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=