332 I Norge kan en storfjärdingsdelning iakttagas i åtskilliga fylken. Tydligast skönjbar är den i Gulatingslagen, där den varit genomförd åtminstone i Rygiafylke, Hordafylke, Sygnafylke och Firdafylke.^ Fjärdingarna omtalas på talrika ställen i lagen, särskilt ofta i stadgandena om ledungsväsendet. De ha haft judiciell betydelse och utgjort en enhet för skeppsbyggnadsskyldigheten ovanför skeppsredorna. Någon gång nämnas även åttingar, av allt att döma en sekundär indelning av mindre vikt. Fjärdingarnas betydelse i ledungsväsendet framträder även däri, att de tal som angiva skeppskontingenternas storlek från Gulatingslagens fylken genomgående — även för Agder och Sunnmöre — äro delbara med fyra; detsamma gäller om de skeppsredetal för dessa fylken, som förekomma i Magnus Lagaböters testamente. Även i Frostatingslagen nämnas fjärdingar och åttingar men tillika tredingar och sjättingar; antagligen ha de båda slagen av indelning förekommit i olika fylken. De omtalas ganska sällan och endast i samband med kyrkliga förhållanden. Särskilda ting omtalas ej för dessa områden, och av lagen framgår icke, om de haft betydelse för ledungsväsendet. Från ett av Frostatingslagens fylken, Raumsdal, känner man genom medeltida urkunder och jordeböcker en indelning i åttingar, som levat kvar långt in i nyare tid. Då fylket enligt Magnus Lagaböters testamente innehållit åtta skeppsredor, ha väl dessa sammanfallit med åttingarna; ursprunglig kan dock denna organisation av fylkets ledungsväsen icke ha varit. Ur en äldre källa vet man nämligen, att Raumsdal tidigare haft att rusta tio tvitngsessor; åttingarnas uppträdande som skeppsredor torde därför sammanhänga antingen med en nedsättning av rustningsbördan eller med en omreglering, varigenom den kommit att gälla större skepp, överensstämmelse med Gulatingslagen i fråga om skepps- och skeppsredetalens delbarhet med fyra visar även Nordmöre, som enligt förteckningen i Gulatingslagen skall rusta 20 tvitugsessor och enligt testamentet innehåller 16 skeppsredor; fjärdingar eller åttingar känner man dock icke från detta fylke. En åttings- eller kanske snarare fjärdingsdelning av ännu högre ordning synes föreligga i Frostatingslagens kärnland, det gamla landskapet Trondheim med dess åtta små fylken, fördelade på områdena Trondheim utom och inomAgdanes med vartdera fyra fylken. Att ledungsplikten ursprungligen varit fördelad på dessa åtta fylken antydes av tröndernas skeppstal, som enligt Gulatingslagens förteckning var åttio. I testamentet har en nedsättning till sammanlagt 59 skeppsredor ägt rum med växlande fördelning på fylkena; dock angives för fyra av dem skeppsredetalet till åtta. De båda * E. Bull (Leding, s. 14, n. 1) påpekar att enligt G3 tingmännen till Gulatinget från nämnda fyra fylken skola utses fjärdingsvis, från Agder däremot en från varje skeppsreda och från Sunnmöre ett antal från hela fylket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=