325 sammanhängande grupp av härad, vilkas namn innehålla ordet kind, nämligen de nuvarande Hanekind, Bankekind, Skärkind, Hammarkind, Björkekind och östkind. I Västergötland finner man, visserligen utan dylikt topografiskt sammanhang vare sig inbördes eller med de förut nämnda. Kind, Kinne (nuder medeltiden Kindahserad), Frökind och Kåkind. Enligt en av flera forskare omfattad åsikt, varemot i varje fall icke torde kunna riktas någon invändning ur formellt språklig synpunkt, är den i dessa bygdenamn ingående sammansättningsleden kind det från västnordiskt håll välkända ordet kind, f, ’ätt’, ’släkt’, etymologiskt identiskt eller åtminstone närbesläktat med lat. gens. Man har t.o.m. ansett sig äga fog för den meningen, att en kind-\nde\nmg här varit på väg att utbilda sig. Det kan i detta sammanhang förtjäna antecknas, att östgötalagens Byggningabalk i sitt stadgande om brandstod förvarar ett vittnesbörd om att vid sidan av den vanliga fjärdingsdelningen indelning i tredingar kunnat förekomma åtminstone i ett eller annat av Östergötlands härad. Huruvida detta varit fallet just med något härad, vars namn innehåller ordet kind, är tills vidare icke känt. I senare tid ha åtminstone Kind och Kinne i Västergötland liksom det östgötska Hanekind varit indelade i fjärdingar. Den möjligheten kan icke därför anses utesluten, att i dessa fall en äldre tredingsdelning i sammanhang med häradsindelningens fullständiga genomförande ersatts av den för häradet karakteristiska fjärdingsdelningen, liksom tredingarna i de upländska bygderna på de flesta håll tidigt försvunnit. Huru lätt tredingsdelningen inbjöd till förklaring med utgångspunkt i en gentilicisk uppfattning av bygdesambandet, liksom den kanske rentav i sin uppkomst sammanhänger med ett dylikt föreställningssätt, visar den utan tvivel förkristna sägen om Gotlands bebyggelse och gutarnas härstamning, som inleder Gutasagan. Den äldste stamfadern och landfinnaren Thjelvar har en son Hafthi. Denne och hans hustru Hvitastjerna, de första som byggde och bodde på Gotland, få i sin ordning tre söner, Guti, Grajpr och Gunnfjaun. Bröderna skifta sedan Gotland sinsemellan i de tre historiskt kända tredingarna, och allt Gotlands folk är deras avkomma. Man har tidigt iakttagit den formella överensstämmelsen mellan detta gutniska härstamningsschema och det äldsta, som bevarats till vår kännedom från germansk folktradition. Tacitus berättar i andra kapitlet av Germania om de gamla kväden, som ledde germanernas ursprung från den ur jorden framgångne Tuisto, han son Mannus och dennes trenne söner, stamfäder till Ingaevonernas, Istaevonernas och Herminonernas folkätter. Schemat synes vara förgermanskt; åtminstone i grekisk tradition har en motsvarighet blivit påvisad. I något reducerad form nyttjas det i en dansk sägen, som upptagits i Lejrekrönikan på Valdemar Knutssons och Absalons tid för att uttrycka medvetandet omde tre nordiska huvudfolkens frändskap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=