324 skattningen. Längre har utvecklingen icke gått i Västmanland. Sista skedet i hundarets historia möter oss i Uplandslagen med dess fyraskeppshundare. Även här står hundarets ursprungliga fjärdingsindelning kvar med väsentligen samma funktioner som i Västmanland. Fjärdingsdelningen inom de båda västmanländska skeppslagen fortsättes och motsvaras i Upland av en åttingsdelning av hundaret, och hundaresåttingarna äro ovanför hamnorna enheter för ledungsprestationernas fullgörande. Så långt ifrån att hundaresfjärdingarna i Uplandslagen blivit skeppslag, har således i denna lag ej ens den organisatoriska åtskillnaden mellan de två skeppslagen upprätthållits. Man skulle kunna säga att hundaret i Uplandslagen åter liksom på ettskeppsstadiet blivit enhetligt rustningsområde men nu för de fyra skepp, som här stadgas som norm för ledungsbördan. I själva verket måste det just på grund av utplånandet av hundarets indelning i skeppslag, skeppslagsstyremännens försvinnande och överflyttningen av de uppgifter, som i Västmanland åligga dem, till den upländske hundareslänsmannen, synas i viss mån ovisst, huruvida den upländska fyraskeppsnormen någonsin blivit en verklig militär och ej allenast en kameral och fiskalisk norm. I det föregående har framlagts en teori om de upländska ledungsdistriktens äldsta utveckling. En möjlighet till förklaring av termen hundare har i samband härmed blivit påvisad. Det torde nu vara lämpligt att i korthet beröra jämväl de problem, som erbjudas av vissa andra benämningar inom sveabygdernas äldsta offentligrättsliga indelning. Omhundare är en beteckning, som direkt grundar sig på talförhållanden inom ledungsorganisationen under bestämda tidiga skeden av dess utveckling, kan man fråga, vad de upländska bygdeenheterna kallades, då de först togos i anspråk för denna organisation och dessförinnan. Det måste naturligtvis anses ovisst, om det på dessa äldsta utvecklingsstadier överhuvudtaget fanns någon gemensam administrativ eller rättslig beteckning för de olika bygderna. Aföjligheten av att en sådan beteckning funnits kan dock icke avvisas, särskilt icke, om man finner det antagligt, att de olika bygderna redan mycket tidigt förberett en gemensam organisationsform, tredingsdelningen. Det må då erinras om att vi funnit skäl tala för att denna organisationsform utgjort grunden för de belopp, 30 marker för hundare, 10 marker för skeppslag, som i Uplandslagen stadgas för en skatteprestation, som redan genom sitt namn för tanken på ett ålderdomligt samhällstillstånd. Namnet var ättargäld. Det antyder, att bygdeenheterna i äldsta tid uppfattats som grundade på ättesamband och åtminstone i vissa fall och hänseenden betecknats somätter. Har så varit förhållandet, kan en parallell anföras från götalandskapen. Från det till Smålanden hörande Kind sträcker sig inom Östergötland en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=