322 När man på en tvkugsessa ofta nog ej nöjde sig med 80 man utan hade en besättning av 90 eller som på de norska ledungsskeppen 100 torde detta ha sin förklaring i behovet av befäl och annan personal för annat ändamål än själva rodden; särskilt i fiendens närhet bör det ha varit önskvärt att förfoga över manskap somej var upptaget vid årorna.^®^ De västnordiska vittnesbörden omdet fyrtioårade skeppets bemanningstal måste naturligtvis med sin rent tekniska bakgrund äga giltighet även för svenska förhållanden. När de här komma i strid med en gängse tolkning av ett par stadganden i Östgötalagen är det denna tolkning sommåste vika: fiuratighi s^essa i östgötalagens bötesprivilegier kan icke, såsom man länge antagit, vara en beteckning för besättningen på en fidepertiugh s^essa, detta är f.ö. omöjligt även av andra skäl än det här berörda,^^® Efterskrift till Tolft och hundare Sessi förekommer verkligen på ett enda ställe i den nordiska laglitteraturen, nämligen i det nyss här ovan anförda stadgandet från Frostatingslagens »utfararbalk», i betydelsen ’roddare’ eller fastmera ’roddarbänkskamrat’. Men det betecknar där de båda roddare (sessar tveir), som sitta på samma toft eller sess, ’roddarbänk’, och stadgandet handlar om de vapen, som av dem skola medföras. En sådan användning av ordet står i god överensstämmelse med betydelseförhållandena inom den välkända kategori av denominativa substantivbildningar, till vilka det hör. Sessi (< "''ga-sess-an-) är den, som sitter på samma bänk som en annan eller kanske några andra, liksom namne (< ga-nam-an-) är den, som bär samma namn som en eller flera andra, granne (< ga-razn-an-') ursprungligen den, som lever i husgemenskap med andra o.s.v. Att ett sessi, som ansluter sig till sess i dess nautiska betydelse och således otvivelaktigt liksom synonymen popti kan utbytas mot halfrymisfélagi, skulle kunnat användas om fyrtio roddare på en gång, är en saklig orimlighet. Men sessi uppträder i den västnordiska skaldediktningen ganska ofta i en annan betydelse, nämligen ’hirdman’, ’kamrat inom hirden’. Det nyttjas då för att beteckna såväl hirdmännens förhållande inbördes som den enskilde hirdmännens till hirdens herre. Dessa användningar utgå från en betydelse hos grundordet sess, minst lika vanlig som den nautiska, nämligen då det betecknar bänkarna i en gillesstuga eller en hövdings gästabudssal, som kanske erbjödo större utrymme än tofterna på ett skepp. Hit hör också det sessar som i ett märkligt stadgande i Gulatingslagen 257 Se härommitt arbete Norska ledungsflottans skeppstal. 258
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=