317 ett ur språklig synpunkt tillfredsställande sätt stödja »mängdteorien», ursprungligen blivit givna med hänsyn till ledungskontingenten. Hundarets historia var icke avslutad med den ålderdomliga form, varav källorna i fråga om Vendels hundare förete spår, som undantagsvis bibehållit sig relativt tydliga långt fram i tiden. Uplandslagen vittnar om en fortsatt organisatorisk utveckling, som delvis framträder även i andra källor. Skeppslagen vid kusten ha skilts ut ur hundarena till fullt fristående judiciella och administrativa enheter. Så har skett även i det gamla Vendels hundare: redan 1314 och förmodligen åtskilligt tidigare hör Vestland icke till hundaret utan till Roden. I hundarenas gamla huvuddelar, om vilka termen »hundare» i lagen ensamt användes, har i allmänhet den forna tredingsdelningen närmast blivit ersatt av en fjärdingsdelning. Detta normalschema har emellertid icke överallt blivit likformigt genomfört. I Trögd, där i likhet med vad fallet är med samtliga bygdeenheter i Fjädrundaland och flertalet i Tiundaland, något skeppslag vid sidan av de gamla underavdelningarna aldrig kommit till stånd, har den gamla tredingsdelningen bevarats oförändrad ända in på 1500-talet. Sannolikt innebär detta i själva verket, att Trögd aldrig blivit ett hundare i ordets egentligaste mening. Orsaken till denna särställning, som även tagit sig uttryck i den åtminstone ännu under senare hälften av 1300-talet fasthållna principen om utgärdernas rent personella fördelningar, kan endast bliva föremål för gissningar. Måhända har Trögd i gammal tid stått utanför folklandsindelningen och i viss mening utgjort ett litet »land» för sig av den typ, på vilken bl.a. de sydsvenska »smålanden» erbjuda åtskilliga exempel. Det bör ej heller förbises, att Björkön med den befästa handelsorten Birka och Alsnön med dess kungliga domän av gammalt tillhörde Trögd. Otänkbart är icke att de undantag från den allmänna organisationen, som åtminstone längre fram tydligen värderades som ett slags privilegier ursprungligen haft sin grund i ett särskilt nära förhållande till betydelsefulla riksinstitutioner. I Vendels, kanske även i Olands hundare, ha de gamla tredingarna gått skilda vägar. Tierps treding har utvecklat sig till ett fullständigt hundare för sig, vare sig åttingsdelningen här, såsom i allmänhet torde varit fallet, grundar sig på en tidigare fjärdingsdelning eller blivit direkt införd. Vendels och Våla tredingar ha däremot visserligen efter att först ha tillsammans bildat en tvådelad enhet slutligen blivit fullt fristående även i förhållande till varandra men av deras inre organisation att döma knappast verkliga hundaren, om än denna term i sena källor användes om dem. En parallell till detta förlopp förete kanske Oland, Frösåker och Valö, för så vitt de en gång inom en äldre enhet utgjort tredingar, av vilka endast Oland vuxit ut till hundare. Med dessa och möjligen ytterligare något undantag har tredingsdelningen med bibehållande av enheten inom det fordom tredingsdelade området ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=