316 sättningen om en styreman å varje skepp; ett minimital för besättningen, som i bild belyses av Häggebystenens skeppsristning, har därigenom vunnits. Det kan emellertid icke anses uteslutet, att den institution, som i källorna för vår kännedom om det nordiska sjökrigsväsendet åtminstone under yngre skeden framträder under namn av »redomän» eller »fjärdingsmän» varit utbildad redan på tredingsstadiet. Härför talar kanske, att sena källor förete fjärdingsdelning inom västmanländska områden, som av hamnetalen att döma inom ledungsväsendet varit likställda med upländska tredingar, möjligen även att fjärdingsdelning i liknande källmaterial torde kunna konstateras i åtminstone ett upländskt skeppslag. För så vitt manskapsfjärdingarnas underbefälhavare icke varit inräknade i tolfterna, skulle hundarets ledungskontingent på ifrågavarande organisationsskede härigenom stiga till 116 man. För att fylla antalet 120 behövde då endast antagas ytterligare en man för varje skepp. Man kunde då tänka på den matgerdarmaör, som i norsk ledungsrätt omtalas som normalt tillhörande ett skepp.-'^® Då han emellertid i allmänhet torde varit träl, kan det synas betänkligt att tänka sig honom inräknad i skeppsbesättningen. Snarare skulle man kanske kunna göra detta antagande om en sådan styremannens vapenbärande tjänstesven, som omtalas i ett visserligen otvivelaktigt ungt danskt stadgande,-^^ en »rodergast» eller något dylikt. Tänkbart vore väl även, att styremannen tillika varit tolftbefälhavare och som sådan vid sin sidan haft en befälhavare för den andra tolften. Då hamnetalen tyda på ett tolvroddarskepp som ursprunglig fartygstyp torde antagandet om en sådan befälsfördelning ej kunna anses omöjligt, och det kunde måhända ytterligare stödjas med hänvisning dels till användningen av den sannolikt en gång med tolft liktydiga beteckningen »hälfning» om en krigarskara, som följer e n hövding,^"*® dels till den förut anförda skildringen av två hövdingars, de båda Skallagrimssönernas, gemensamma vikingatåg på ett skepp, vars besättning skiftades i avdelningar om tolv man.^'*® Man är emellertid här inne på de lösa spekulationernas område, medan däremot förutsättningen om en minimibesättning av 25 man synes äga stöd av någorlunda säkra fakta. I alla händelser torde det kunna fasthållas, att den på ledungsmanskapets antal grundade beteckningen tolft för en av hundarets underavdelningar i gammal tid starkt talar för att även termerna hund och hundare, vilkas numeriska karaktär måste anses sannolik redan i och med svårigheten att på 246 247 Se ovan s. 230. Se ovan s. 226 249
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=