313 talet upptagas skeppslagssocknarna i talrika fall som integrerande delar av provincite, i vilkas namn ordet hundneri indirekt ingår. Det synes därför sannolikt, att den av trenne tredingar och ett »skeppslag» bildade bygdeenheten burit namnet »hundare». I själva verket torde det kunna ifrågasättas, om icke termen »hundare» i Upland först kommit i bruk för att beteckna just en på detta sätt offentligrättsligt organiserad bygd. Av det föregående har framgått, att de upländska bygdernas ledungsskyldighet åtminstone under senare delen av tredingsdelningens skede torde gällt utrustande av tjugufyraroddarskepp, ett från var och en av tredingarna. För detta ändamål har tredingen varit indelad i tvenne tolfter, så kallade, därför att var och en av dem hade att uppställa en tolft roddare till ledungsskeppets bemanning. Från hela den tredingsdelade bygden utgingo alltså sex tolfter, d.v.s. 72 roddare. Utom roddarna hörde emellertid till varje skepp en styreman, varigenom besättningen uppgick till 25 man eller från hela bygden 75. I en bildframställning, som sannolikt är samtida med ett av det upländska ledungsväsendets äldsta skeden, belyser Häggebystenen detta förhållande, när dess skeppsristning visar oss styremannen i lyftingen och det ena skeppsbordets tolv roddare. Nybildningen av ett skeppslag inom alla eller åtminstone de flesta bygdeenheterna i östra Upland har, såsom förut framhållits, sannolikt haft sin grund i och utgjort formen för en ökning av ledungsbördan. Det torde få anses sannolikt, att rustningsskyldigheten för det nybildade ledungsdistriktet från början gällt samma skeppstyp som för de äldre. Från bygdeenheten har alltså därefter utgått ännu ett fjärde skepp, även det med en besättning av 25 man. Ledungsmanskapet från hela den numera fyra rustningsdistrikt omfattande bygden har alltså, styremännen inberäknade, uppgått till jämnt 100 man. Vill man betrakta användningen av termen »hundare» om de områden, från vilka dylika ledungskontingenter av 100 man utgingo, som ett tillfälligt sammanträffande, kan ett sådant antagande icke bindande motbevisas; men man torde åtminstone vara berättigad att hypotetiskt hävda en annan mening, enligt vilken här det ursprungliga upländska hundaret blivit funnet, I analogi med toljt skulle då hundare eller måhända äldst hund, för så vitt icke denna term redan från början omväxlat med hundare, ursprungligen haft en rent numerisk innebörd och betecknat i egentligaste mening den för manskap och befäl till fyra tjugofyraroddarskepp erforderliga kontingenten men därjämte även, med en betydelseöverföring av samma slag som vid tolft, den av trenne gamla tredingar och ett ur en av dem utbrutet skeppslag bestående högre lokala enhet inom ledungsorganisationen, från vilken en sådan kontingent av 100 man uppställdes. Mot denna förklaring kunde måhända invändas, att det fornnordiska hundradet i de äldsta litterära källorna från början av medeltiden åtmins-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=