311 i detta, som man sagt, »amfibiska» namn, en antydan om skeppslagets ursprungliga ställning. Även Frösåker uppträder, om också tämligen sent, under beteckningen »hundare»,-'*^ det är måhända icke alledeles säkert, att detta endast beror på en begreppsförvirring »efter den gamla krigsförfattningens förfall».“^^ Beteckningen »hundare» är i fråga om skeppslag så ytterligt sällsynt,-'*'^ att dess förekomst i dessa fall väl kan tänkas vara ett minne av att Frösåker och Valö ursprungligen icke varit skeppslag i samma mening som t.ex. Börstil och Vestland. Måhända ha de en gång jämte Oland utgjort tredingar i ett hundare av samma typ som det ursprungliga Vendels hundare. Av dessa tredingar skulle då endast Oland i likhet med Tierp utvecklat sig till eget hundare i egentlig mening, vilket för dess del bestyrkes av den där förekommande indelningen i åtta åttingar.-^*’ Frösåker och Valö skulle däremot, i likhet med Vendcls och Våla tredingar, som likaledes längre framvar för sig kallas hundaren, även efter upplösningen av den gamla hundaresenheten kvarstannat på ett lägre utvecklingsstadium; i olikhet med Vendel och Våla voro de belägna vid kusten och kommo därför att liksom närgränsande mindre jurisdiktionsområden betecknas som skeppslag och ansluta sig till Roden. SkeppsH. Hildebrand, Sveriges medeltid, 2, s. . Den av Styffe, Skandinavien*, s. 385, n. 5 givna och av Tunberg, Till Svearikets äldsta historia, s. 161, n. 3 givna förklaringen av namnet, enligt vilken detta skulle innehålla en fsv. motsvarighet till fvn. skeiö, ’skepp’, ’båt’ synes ej övertygande. Man förstår ej riktigt, varför ett skeppslag eller överhuvudtaget en del av ett hundare skulle kallats ett ’skeppshundarc’, då ju skeppsrustningsskyldighet ålåg alla hundaren och alla delar av hundarena. Ett motsatsförhållande som kunde förklara en dylik namngivning har således icke förelegat. Av helt annan art är det förlopp, varigenom termen skeppslag i Upland kommit att fästa sig just vid de yttersta ledungsdistrikten (jfr nedan s. 317). Att tolka ’båthundaret’ som liktydigt med ’sjöhundaret’ och däri se en »benämning å den del af hundaret, som gränsade till hafvet, i motsättning mot de inre delarna» (Tunberg) synes väl djärvt. Det torde förtjäna undersökas, huruvida icke Sktedhundicre, såsom Bibliotekarien O. Lundberg muntligen framkastat, kan innehålla fvn. skeiö, fsv. sked, ’tcrrängsskillnad’, vilket såväl i Norge som i Sverige synes utgöra ett synnerligen vanligt ortnamnselement, måhända även ingående i bynamnen Norrskedika (i Börstil) och Uppskedika (i Hökhuvud). SD 2725 (1420): i Ekehy sokn oc Frosaker hundara. Så Sty'ffe, Skandinavien*, s. 384. I den i Registrum ecclesie Upsaliensis ingående 1344 upplagda förteckningen över gods och inkomster tillhörande prelaturer och kanonikat vid Upsala domkapitel (DS 3835) har Bro socken i Bro skeppslag (Sv. Dipl., 5, s. 315, 778 [reg.]). Att det närmast är fråga om socknen är tydligt, dä den i samma skeppslag belägna Vätö socken strax efteråt nämnes särskilt {vxto). Egentligen borde väl emellertid brohybundieri beteckna skeppslaget, varifrån namnet kunde tänkas överfört på den förnämsta socknen, alldeles som Rasbo socken, vars kj-rka säkerligen var hundareskyrka, ej sällan kallas parochia Rasbohundari, Resbohunderi (t.ex. DS 1031, 1454, 2055, 2056). Utom det ovanliga i att ett skeppslag betecknas som hundare kan emellertid mot sannolikheten av att namnformen blivit rätt läst anföras att något Broby ej synes förekomma i skeppslaget. Redan a priori kan LM3 på ett ställe läst brobyhundisri, vilket uppfattats som en beteckning för man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=