306 mellan dem båda, måste det vara av vikt, att det uttryckligen bestämmes» vilken hälft, geografiskt sett, skall tillfalla den ene eller den andre. I fråga omdet ena halvdelade området är detta behov tydligen tillgodosett i 1315 års »hävdaskifte»: hertig Erik får på sin lott halva Bro hundare, nämligen den delen, i vilken kyrkan — d.v.s. Bro kyrka, som sannolikt var hundareskyrka — »är belägen» {medietate — — — provinde Brohunderi illam videlicet partem, in qua Ecclesia situatur). Det vore onekligen förvånande, om en motsvarande närmare bestämning saknades i fråga om Vendels halva hundare. I själva verket torde den ligga i orden medietatcyn provinde Wendill que computatur pro medietate provinde vulgariter dicta duo fqardungh-, det är fråga om den hälft av Vendels hundare, som anses gå upp emot två vanliga hundaresfjärdingar. Vilken denna hälft topografiskt sett var, torde för samtiden varit välbekant. Även enligt denna förklaring av relativsatsens uppgift och innebörd hänför sig pronominet que till medietatem. Den nu föreslagna tolkningen förutsätter, att en annan ursprunglig »hälft» av samma gamla hundare 1315 veterligen ansågs olikvärdig med hälften av ett vanligt fjärdingsdelat hundare och följaktligen även med den hertig Erik tilldelade hälften av Vendels hundare. Från denna utgångspunkt torde omfattningen av den i urkunden åsyftade provincia Wendill med en viss sannolikhet kunna bestämmas. För antagande av olikvärdighet mellan de båda enheterna i den 1312 omtalade provincia Wendil et Walir saknas varje hållpunkt i kända fakta. Såväl Vendel i inskränkt mening som Våla förete längre fram en likartad indelning i hamnor, till ett antal, som i vartdera området torde ursprungligen uppgått till tolv; dessutom finnes i Vendel ett spår av tolftindelning, vars tillvaro även i Våla kan anses indirekt antydd genom hamnetalet. Samma indelningstyp har att döma av sockennamnet Tolptakirkia en gång funnits även i Tierp. Det finnes emellertid en omständighet, som torde kunna anses tyda på att den forna Tierps treding utvecklat sig till likvärdighet med ett vanligt i fjärdingar och åttingar indelat hundare, medan däremot Vendels och Våla tredingar måhända tillsammans ej uppvägt mer än ett halvt sådant. I Vendel och Våla finnes intet spår vare sig av verklig åttingsdelning eller till grund för denna liggande fjärdingsdelning; i stället har, som nämnt, den gamla hamneindelningen i dessa områden hållit sig fram till nyare tid, om också i Vendel delvis dold av den oegentligt använda termen åttingar. Dessa områden ha med andra ord, även efter upplösningen av det ursprungliga hundaret och t.o.m. sedan de även gentemot varandra blivit fullt fristående, vad den inre organisationen beträffar i det väsentliga stått kvar på samma ståndpunkt som under tredingsskedet. Tierp befinnes däremot i de äldsta jordeböckerna från 1500-talet hava den för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=