305 avsedd att utfyllas med en likvärdig hundareshälft på annat håll; avgörande för tolkningen kan emellertid detta icke vara, då förutsättningen om ett jämnt antal hundaren i hertig Eriks skifteslott måste förbliva blott och bart ett antagande. Båda de uppställda tolkningsfrågorna torde komma i klarare belysning, om man undersöker, vilken avsikten rimligen kan ha varit med att i urkunden angiva ett visst område som likvärdigt med »sådan hundareshälft, som på folkspråket kallas två fjärdingar». Bortsett från halvdelningen av Bro och Vendels hundaren sysslar »hävdaskiftet» på intet sätt med hundarenas inre organisation och har i sin allmänna karaktär av en fördelning mellan de båda hertigarna av slott, jordägor och områden för skatteuppbörd intet, som i och för sig skulle motivera ett mera genomfört ingående på dithörande enskildheter. Det i samband med Vendels hundare eller hälften därav gjorda uttalandet om likvärdighet med två fjärdingar kan ej gärna fattas blott som en i förbigående lämnad förvaltningsrättslig notis utan allt samband med urkundens Innehåll i övrigt; det måste kunna påvisas något särskilt motiv till att en sådan notis i detta fall lämnas. En hänvisning till områdets avvikande indelning räcker här icke till; ett sådant svar föranleder endast den nya frågan, vilket intresse de säregna organisationsförhållandena i Vendel kunna tänkas haft i urkundens sammanhang. Man kan då utgå från det faktum, att hävdaskiftet förut tillerkänt hertig Erik en annan hundareshälft, »Bro halfva hundare», som den längre fram kallas; meningen med notisen om Vendels hundare kunde då tänkas ett framhållande av att hälften därav trots den avvikande indelningen vore ägnad att tillsammans med den förut omtalade hundareshälften uppväga ett helt fjärdingsdelat hundare. Hade icke det senare varit fallet borde ju även ifråga om sistnämnda hundareshälft framhållits dess likvärdighet med två fjärdingar. Relativpronominet que kommer tydligen enligt denna uppfattning att hänföra sig till medietatem. Förklaringen förutsätter emellertid dels, att hertig Eriks andel av Upland varit avsedd att motsvara fem hela hundaren, dels, att den honom tilldelade hälften av Bro hundare själv varit indelad i två fjärdingar. Intetdera kan anses säkert; och även under båda dessa förutsättningar kan förklaringen ej anses fullt tillfredsställande. Att tvåolika indelade hundareshälfter tillsammans motsvara ett helt hundare kan knappast ha varit nödvändigt att uttryckligt framhålla i ett fall, där förhållandet verkligen var sådant; att hundare uppvägde hundare, oavsett huru de vart för sig voro indelade, torde väl ha förefallit som det normala och motsatsen som ett undantag. Också har åtminstone det främsta motivet till det vid omnämnandet av »hälften af Vendels hundare» gjorda tillägget sannolikt varit ett annat. Då ett utskiftande av förvaltningsområden mellan två olika maktinnehavare i vissa fall innebär, att ett område uppdelas i hälfter 20 lljärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=