303 för denna ovanliga uppdelning av ett gammalt hundare; de båda hundareshalvorna utgöras av två geografiskt tydligt skilda områden, den ena en strandbygd vid Mälaren, den andra en ögrupp ute i sjön. Icke desto mindre torde det vara antagligt, att den egentliga orsaken till uppdelningen icke varit av enbart geografisk natur utan legat i en organisatorisk förändring av samma slag, som i allmänhet måste förutsättas som bakgrund för de till Roden hörande tingslagens lösgörande ur hundarena, ifall deras ursprungliga tillhörighet till dessa anses sannolik. En militär och administrativ enhet har nybildats i hundarets yttersta del och längre fram, kanske i samband med en fortsatt organisatorisk differentiering närmast på det militära området, vunnit en starkare rättsligt utpräglad särställning i förhållande till de inre delarna av hundaret. På grund av de säregna geografiska betingelserna inom Bro hundare har därvid den nya enheten i detta fall undantagsvis dragit med sig en del av hundarets huvudmassa; det naturliga sambandet inomögruppen, kanske understött av vissa gemensamma uppgifter, t.ex. på vakthållningsskyldighetens område, har gjort sig starkare gällande än den judiciella förbindelsen med hundarets fastlandsdel, och hundareshälft har så kommit att stå mot hundareshälft i stället för, såsomi flertalet fall, skeppslag mot hundare. Vendel, undantagsvis även en hamna i Tegelsmora, betecknade som »åttingar» (se nedan s. 306 f.); man finner fyra »åttingar» i några hundaren, där det möjligen kan misstänkas, att den medeltida organisationen pä grund av områdets relativa litenhet aldrig gått utöver fjärdingsdelning (se nedan s. 305 f.); man finner slutligen sex »åttingar» i Vaxala härad, där enheterna kanske i verkligheten äro identiska med de gamla tolfterna. Att de tre »ättingarna» i Bro i själva verket varit fjärdingar, varvid i så fall kanske en inom området befintlig fjärde enhet av någon anledning utelämnats, kan ej gärna antagas, då detta skulle strida mot de medeltida vittnesbörden om häradets likvärdighet med halvt hundare. Snarare kunde förmodas, att »ättingarna» även i detta fall representera tolfter eller också att de verkligen redan frän början varit likvärdiga med hundaresåttingar i egentlig mening, i vilket senare fall en fjärde enhet måste tänkas bortfallen eller utelämnad. Med båda dessa tolkningar skulle de tre »ättingarna» i Bro 1535 tyda på att hundarets i medeltidsurkunderna omtalade halvdelning försiggått inom det efter utbrytning av ett skeppslag kvarstående hundaret (jfr nedan s. 308 ff.). Med någon säkerhet kan dock en sådan slutsats icke dragas; en beskattningslängd, som omedelbart föregår anteckningen om »ättingarna» är uppställd efter socknar, som till namnen sammanfalla med de förra (Rydh, Broo, Nässz); omöjligt är väl icke, att »ätting» i den efterföljande anteckningen endast är en oegentlig beteckning på socknen som skatteuppbördsdistrikt. Otvivelaktigt kan det emellertid förhålla sig tvärtom, så att sockenbildningen här anslutit sig till en äldre världslig indelning, om vars enheter sedan även beteckningen »socken» blivit användbar. Att skattelängdens uppställning ej utan vidare följer den kyrkliga indelningen framgår därav, att Lossa här ej nämnes bland »socknarna», lika litet som den i anteckningen om »ättingarna» förekommer bland dessa. Nämnda socken är måhända motsats till de tre andra en uteslutande kyrklig nybildning, utbruten ur Bro socken, till vilken den redan under medeltiden synes varit annex (DS ).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=