301 till ärkebiskopens gård på Munsö, från Håbo hundare och Fjädrundaland till Arnö (DS 1240). Mot Geijers betonande av det geografiska sammanhanget mellan Bro och Håbo kan med skäl anföras vad Hildebrand (a.a.^, s. 158, n. 1) yttrar om »naturförhållandena, som bilda en bred gräns mellan Håbohundare och Bro, och tydligen inverkat på bildningen af bygden»; än i dag sträcker sig mellan de båda häraderna ett bälte av oländig skogsmark, som i forna tider säkerligen verkat bygdeskiljande i vida högre mån än farvattnen mellan Bro och hundarena öster därom. Tämligen uppenbart är alltså, att den hundareshälft, som motsvarar »Bro halfva hundare», utgjorts av Färingö (Svartsjölandet), Munsö och Lovö. Från 1357 har man också ett brev från konung Erik Magnusson, där Färingö och Lovö omtalas tillsammans med Bro hundare alldeles som Sigtuna stad tillsammans med Håbo hundare.-'^^ Full klarhet rörande de organisatoriska förhållandena inom det av dessa båda hälfter bestående Bro hundare är knappast möjlig att nå. I hittills framdraget källmaterial finnes intet direkt stöd för antagandet att Färingö tingslag —bortsett frän Lovö skeppslag — vare sig delvis eller, såsom man menat, i dess helhet skulle räknats till Attundalands Rod.“^^ Antagandet att Lovö skeppslag hört dit vilar endast pä den i och för sig tämligen sannolika förutsättningen att i Upland ej funnits skeppslag utanför Roden. Slutsatsen, att detsamma varit fallet med Färingö tingslag torde återigen vara byggd pä den icke alldeles lika självklara förutsättningen, att termen »tingslag» i medeltidens Upland endast varit använd om judiciella enheter bestående av ett eller flera skeppslag och så till vida måste anses begränsad till Roden. Helt obevislig är den framkastade förmodan, att »Munsö lika väl somLofö varit ett skeppslag och Färingön tvenne».-^® Det är alldeles obekant, huruvida termen skeppslag använts om någon annan av dessa öar än Lovö. Antages den yttre hundareshälften ha utgjort fyra skeppslag måste tydligen samma ledungsrustning antagas för det pä fastlandet belägna halva hundaret; man kommer därmed till ett likställande av hundaret i dess helhet med åtta skeppslag, ett resultat som skarpt strider mot den ur ättargäldsbeloppen framgående proportionen mellan skeppslag och hundare, 1: 3. Tilllämpar man i stället denna proportion synes det sannolikt att den av Färingön med Munsö och Lovö bestående hundareshälften åtminstone på den tidpunkt, då hundarets halvdelning verkställdes, utrustat två ledungsDN, 6, 237 (s. 276): omnibus et singulis prouincias Trogdh in Fiedhrundia Habohundtere cum forensi villa Sietuniensi, in Tyiindia, Brobundatre cum Fteringo et Logho in Attiindia in [habitantibus^ Styffe, a.a.^, s. 376, n. 2. Styffe, a.a.'*, s. 376. Styffe, a.a.’’, s. 376 n. 2. H. Hildebrand, Sveriges medeltid, s. 623 har infogat Styffes förmodan i sin ovan (s. 277) belysta hypotes om fyra skeppslag som normal motsvarighet till ett hundare; huruvida en liknande tankegång varit bestämmande för Styffe själv, torde vara ovisst. 234 235 23G
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=