300 En annan åsikt om Bro hundares äldre historia har uttalats av E. G. Geijer (Svenska folkets historia, 1, s. 78, n. 2) och Schlyter (Gloss, t. UL, s. 449, s.v. Attunda land, Jurid. afh., 2, s. 71) med instämmande av Bergfalk (Frey, 4 [1834], s. 397). Enligt denna skall fastlandsdelen av Bro hundare ursprungligen utgjort en del av det till Tiundaland hörande Håbo hundare och först senare blivit förenat med »Färentuna härad», varmed då tydligen åsyftas det medeltida Färingö tingslag, som av dessa forskare anses ursprungligen ensamt för sig ha utgjort ett hundare inomAttundaland. Mot denna åsikt talar — utom det tämligen vågade i att utan påvisande av någon särskild organisatorisk orsak antaga en uppdelning av ett gammalt hundare mellan två folkland (jfr Hildebrand, a.a.-, s. 158, n. 1) —redan den omständigheten, att ingen antydan finnes om att även Håbo hundare skulle ansetts likvärdigt med mindre än ett vanligt hundare. Tvärtom avkräver Magnus Eriksson i det ovan anförda brevet av 1361 nämnda hundare en dubbelt större prestation till Enköpings hospital än »Bro halfva hundare»; 1535 omtalas i Håbo sju åttingar, till namnen sammanfallande med sju av socknarna (Håtuna, Vaszunda, Offuergrans, Tybbyle, Haga, Vtergrans och Kalmarna); av någon anledning nämnes i den åsyftade längden (Upl. Handl. 1535 N:o 1, KA) varken Häggeby eller Sko, vilket senare måhända ännu lydde under klostret (J. A. AlmQUisT, Den civila lokalförvaltningen, 1, s. 180). På den av Geijer utan angivande av källa åberopade traditionen (jfr även, Tiundalands gräns en gång gått vid Stäket kan i fråga om Bro hundares äldre samhörighetsförhållanden intet byggas gentemot de medeltida urkundernas inbördes samstämmande anvisningar i motsatt riktning. Lika litet kan något vitsord tillerkännas den av Schlyter anförda omständigheten, »att i de äldsta kronoräkenskaperna» — nämligen från Gustaf Vasas tid — »Bro härad förekommer tillsammans med Håbo och Erlinghundra, då däremot Färentuna lydde under Svartsjö län»; man har här endast att göra med en fortsättning av de inom det senmedeltida länsväsendet uppkomna bildningarna Stäkes län och Svartsjö län (Styffe, Skandinavien^, s. 338 f., J. A. Almquist, a.a., 1, s. 153 f., 156, 167 f. 180), vilka sakna all betydelse för forskningen rörande hundaresindelningens äldre skeden. Att Bro hundare under den äldre medeltiden räknades till Attundaland och innefattade Färingöarna, ej hörde till Tiundaland och sammanhängde med Håbo hundare, framgår, utom av förut anförda förhållanden, av en redan av Bergfalk (Frey, 4, s. 297, n. 3) påpekad källa, ärkebiskopsstadgan av den 2 juli 1298, enligt vilken prästerskapet åvilande årliga avgifter i spannmål till ärkebiskopsbordet skola levereras, från Tiundaland utom Håbo hundare till ärkebiskopsgården i Upsala, från Lyhundra och Sjuhundra till Tuna i Åker, från Valendahundare, Långhundra. Solenda hundare och Erlinghundra till Sigtuna, från Brohundare 1, s. 77), att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=