299 för sig nämnas bland områden, från vilka lagmanspenningar utgingo, dock endast med ett för alla tre gemensamt belopp av en mark.--® Redan denna omständighet tyder på att de tre öarna åtminstone vid ifrågavarande tidpunkt utgjort ett enda tingslag, alldeles somVendel och Tegelsmora, vilka likaledes upptagas tillsammans med gemensamt belopp.--® Det är dessutom icke alldeles riktigt, när man kallat det parti av domboken, där den anförda uppgiften förekommer, en »längd öfver tingslagen»; i verkligheten utgör det, såsom nyss antyddes, närmast en förteckning över uppbördsdistrikt för lagmanspenningar, och i denna upptagas med särskilda belopp Lösta och Hållnäs, vilka, såsom framgår både av häradsförteckningen vid dombokens början och av två ställen i själva domboken, tillsammans endast bildat ett tingslag.-^^ I två andra vid dombokens slut intagna listor, som gälla uppburna lagmanspenningar, nämnas med särskilda belopp jämte hundaren och tingslag även socknarna Tegelsmora, Laggahärad, Husby, Söderby, Närtuna och Odensala,-®- som säkerligen icke varit egna tingslag. Rätta förhållandet med Färingö och angränsande öar i judiciellt avseende vid 1400-talets slut framgår otvetydigt av den förut nämnda inledande förteckningen över de upländska häradena;®®® här nämnes endast Färingö, icke Lovö och Munsö. Åsikten, att den mot »Bro halfva hundare» svarande andra hundareshälften bör sökas i Färingö tingslag synes tidigast blivit framställd av H. Hildebrand, Svenska folket under hednatiden-, s. 157 f. Enligt HildeBRANDS ganska sannolika mening skall »namnet Brohundareicke uppkommit förr än under den kristna tiden»; på grund av analogien med angränsande hundarens namn (Solanda-hundare, Valanda hundare, Sämingja-hundare, de båda första med huvudorterna Solanda-tuner och Valanda-tuner) anser han, att Bro hundares äldre namn varit Färinga-hundare och haft sitt gamla centrum i Färinga-tuner (Färentuna på Svartsjölandet). Hundarets tyngdpunkt skulle, om denna förmodan är riktig, under den första kristna tiden förskjutits från Mälaröarna till fastlandet, där hundareskyrkan att döma av namnet varit belägen. Upplands lagmansdombok 1490—1494, utg. av K. H. Karlsson, s. 98: 228 färingöö lagöö mundzö Z..C.: wcndel oc tdsmore xiiij öre. Jfr a.a., s. 3, 36, 55. Styffe, l.c. Uppl. lagmansdomb., s. 3, 36, 53; jfr s. 98. A.a., s. 94, 97. När i en av dessa listor upptages ett belopp för »wendil», åsyftas måhända endast Vendels socken, eftersom ett belopp för »tilgismore» förekommer i samma lista (a.a., s. 94); i den andra listan nämnes endast »wendell», icke Tegelsmora (a.a., s. 97). A.a., s. 3. ‘ ] marc. 230 231
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=