292 liktydigt med vad under fem andra skeppslag, och den ifrågavarande rättsenheten i Roden kommer då att endera även med denna tolkning utgöras av sex skeppslag eller, om antagandet om samordnad syn fasthålles även gentemot »tu skiplagh», av sju skeppslag. Själva tolkningen är emellertid språkligt ogrundad, vilket bestyrkes just av det anförda uttrycket i Södermannalagen; det är orimligt att i räkneorden »tu» och »sxx» inlägga en betydelse av annan art än i »et». Det naturliga torde vara att fatta »tu tinglagh» som avseende en enhet av dels det skeppslag, varur efter vad »undir et binglagh» synenämnden uttogs, dels ett annat. Måhända invändes, att Uplandslagens synestadgande för Roden i så fall skulle innehålla ett institut som i övrigt saknar motsvarighet i svealagarna, att överhuvudtaget endast Södermannalagen känner lika många vadeinstanser vid syn som de för Roden föreskrivna, medan eljes enligt Uplandslagen och Västmannalagen (UL VB XVII § 4; VmL II, BB XVII. Helsingelagens och Dalalagens synestadganden jämte dithörande vadebestämmelser —HL JB XIV, XVI; VmL I BB 6 pr, 8 pr, 22 § 2, 38 pr —kunna bl.a. på grund av de olikartade indelningsförhållandena ej på denna punkt indragas i jämförelsen) vadet går direkt från hundaressyn till folklandssyn, och att det institut, som i Södermannalagen intager samma plats i ordningsföljden som i Roden vad under två skeppslag, är vad under annat hundares syn. Men det är ej bevisligt, att man i vadereglerna för Roden äger kräva motsvarighet på alla punkter till Södermannalagens regler. Analogien med sistnämnda lag i fråga om instansernas antal berättigar på sin höjd till det antagandet, att i Roden instansen närmast efter ett skeppslags syn ursprungligen varit annat skeppslags syn. Under denna förutsättning måste emellertid det språkligt skiljaktliga uttrycket anses visa, att detta äldre institut i Roden blivit utbytt mot syn av två skeppslag. Åsyftas åter, att »tu binglagh» skall betyda ’två andra tingslag’ kräver konsekvensen, att motsvarande betydelse inlägges i »sxx skiplagh», och den högsta rättsenheten i Roden skulle då utgjorts endera av sju skeppslag eller, om antagandet om samordnad syn genomgående fasthålles, av nio skeppslag. Men för en sådan tolkning av »tu binglagh» lärer intet hållbart vare sig språkligt eller rättshistoriskt bevis kunna anföras. Antages den, kräver konsekvensen f.ö. även, att »et binglagh» i uttrycket »ba skal undir et binglagh wx^ix» tolkas som liktydigt med ’ett annat tingslag’. Bestämmelserna för Roden skulle då sakna motsvarighet till institutet eget hundares syn, som förefinnes såväl i Södermannalagen som i Uplandslagen och Västmannalagen. Att UL LB XIII talar om vad under ett skeppslag och härför stadgar en vadepenning av tre marker kan ej anföras som bevis för att med ett skeppslag skulle åsyftas annat skeppslag. Ty samma vadepenning föreskrives i Uplandslagen och Västmannalagen för vad under
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=