288 språkbruk är i varje fall ytterst ovisst. En inhemsk motsvarighet till SnorRES Sjdland trodde man sig en gång ha funnit i en urkund av 1304 rörande ett jordabyte mellan två svenska stormän, varigenom den ene, Ambjörn Sixtensson överlåter Salsta (salst^e) och andra egendomar i Rasbohundare och Norunda, den andre Filip Ulfsson, »omnia bona mea in sialandia» (DS 1427); utg. i Sv. Dipl., 2, s. 415 ansåg sig kunna identifiera detta sialandia med Roslagen. Med största sannolikhet var detta ett misstag. Av en tyvärr endast i kort utdrag från 1500-talet känd urkund framgår, att Filip Ulfsson ännu 1315 innehade ett gods »i Danmark» (UB, Allm. hdskr.-saml., U 269: a, s. 43); då han 1304 avhänt sig alla sina gods in sialandia kan här ej föreligga en förhastad identifikation av ett sialandia e.dyl. i originalet. Filip Ulfsson var genom giftermål förbunden med den utländska adelssläkten van Kyren (jfr K. H. Karlsson i Fiist. Tidskr., 5, s. 170 f. och C. Annerstedt, Svenska medeltidens frälsesläkter, 5 [ = UB, Allm. hdskr.-saml., X 58 e], s. 387). I det av K. H. Karlsson utarbetade registret till diplomatariets båda första band (s.'t'. Selandia) identifieras också sialandia i 1304 års urkund med Seland i Danmark. Beträffande dateringen av DS 1427 (utg. tvekar mellan d. 1 juni 1300 och d. 17 maj 1304) jfr DS 1333, varigenomkonung Birger d. 5 jan. 1301 stadfäster ett jordabyte, varigenomAmbjörn Sixtensson kommit i besittning av sialastum, som att döma av det omtalade villkoret, att den som förlorar på bytet skall få ersättning i Norunda, torde vara identiskt med den andra urkundens salastum. De spår av en olika långt hunnen utveckling av olika skeppslagsgrupper, som sålunda, trots källmaterialets oklara, bristfälliga och från inre motsägelser ej fria beskaffenhet tyckas skymta i de kyrkliga längderna från 1300-talets förra hälft, böra ej lämnas obeaktade vid tolkningen av de ställen i Uplandslagen och dess stadfästelseurkund, som särskilt gälla Roden. Det kungliga konfirmationsbrevet inskärper med synnerlig kraft lagens giltighet även för Norra Roden; »utan all gensägelse» skola dess inbyggare foga sig efer folklandens gemensamma rätt (UL Conf.): — — — Volumus etiam et firmiter pracipiendo mandamus vt omnes et singuli Norrarodhrinh inhabitantes sine contradictione qualibet vtantur legibus supradictis — — — wir wilium ok framlepis. starklika biupum. at allir almannilika ok hwar um sik. ar byggia j. nyrra ropin. litin at pöm samu laghum. utan all genmali. I själva lagens processrättsliga avdelning kommer samma tendens till uttryck i den med undantag för ett enda institut, syn, hävdade regeln (UL LB XIII): Ropin liggar lanzlaghum. aldar pan owan stokholmar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=