287 trycket av en viss obestämdhet i det upländska kustlandets kyrkliga indelning, särskilt i fråga om de till Attundaland hörande skeppslagen. Den i olika källor mer eller mindre starkt utpräglade olikheten i behandlingen av Tiundalands och Attundalands kustsocknar synes emellertid tyda på att den kyrkliga organisationen icke i båda folklanden haft att anknyta till alldeles likartade förutsättningar i fråga om hundarens och skeppslags Inbördes förhållanden. Just den omständigheten, att olikheten väsentligen framträder som en motsättning mellan de båda folklanden talar för att den icke varit uteslutande grundad i kyrkliga lämplighetshänsyn utan, om än med vissa jämkningar, anslutit sig till traditionella grupperingar av profanrättsligt ursprung. I Tiundaland har förefunnits en fast enhet av åtminstone de flesta skeppslagen vid sidan av hundarena och den har måhända i likhet med vart och ett av de senare kommit att bilda ett ruraldekanat. I Attundaland däremot har skeppslagens självständighet gentemot hundarena varit mindre starkt utvecklad, de ha icke hunnit sammansluta sig inbördes till en bestående förbindelse, och det har då fallit sig naturligt att i den kyrkliga organisationen låta dem ingå i olika på hundaresindelningen grundade ruraldekanat. Sannolikt har därvid i de flesta fall historisk samhörighet mellan vissa hundaren och vissa skeppslag fällt utslaget. Att emellertid även i detta folkland det gamla sambandet mellan hundaren och skeppslag redan tidigt blivit i världsligt avseende mer eller mindre fullständigt upplöst och att måhända även här en tendens till sammanslutning mellan skeppslagen, om också mindre bestämd än i Tlundaland gjort sig gällande, antydes av flera i det föregående påpekade företeelser: uppträdandet —mot slutet av 1200-talet —av fyra skeppslag som en särskild grupp av kyrkliga uppbördsområden, tillsammans likvärdiga med ett hundare och möjligen rent av sammanslutna till ett nytt sådant; oregelbundenheten och växlingen på ett par punkter i fråga om skeppslags hänförande till hundaren; omnämnandet av en särskild Rod i Attundaland 1316; slutligen upptagandet av de förut med Lyhundra sammanförda skeppslagssocknarna som en särskild grupp 1331. Man har påpekat (Geijer, Svenska folkets hist. 1 [1851], s. 78) att namnet Sdchundari påminner om det »Sjöland», som Snorre nämner jämte Södermanland och de tre folklanden som en särskild del av det egentliga Svitjod (S. ins h. Ölåfs konungs, k. 77, Heimskr. ed. F. Jonsson, 2, s. 134 f.: / Svipjod sjalfri er einn hluti landz, er heitir Sudrmannaland; pat er einn hyskup-domr. pd heitir Vestmannaland eöa Fjaöryndaland; pat er einn hyskup-domr. pd heitir Tiundaland inn pridi hlutr Svipjodar. pd heitir inn fjorÖi Åttandaland; pd er inn fimti Sjdland ok pat er par liggr til it eystra med hafinu). Omöjligt är väl icke, att Snorres ord om Sjdland grunda sig på verklig kännedom om en viss särställning för det upländska kustlandet eller någon del därav. Huruvida det av honom använda namnet haft någon anknytning i svenskt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=