16 ge ut manuskripten i stort sett i samma skick de hade 1928 och att icke alls publicera dem, stannat inför det förra alternativet. Icke ens denna blygsamma plan blev han dock i tillfälle att realisera. Han beskärdes visserligen ett långt liv men drabbades av upprepade, långvariga sjukdomsperioder och var under sina sista, av svåra lidanden fyllda, år helt arbetsoförmögen. Erland Hjärnes verk från 1928 är trots sitt ofullbordade och i vissa delar endast skisserade skick ett magnum opus, som saknar motstycke på sitt område. Även om den djärva idé, som bär upp konceptionen av »Härskeppet», skulle visa sig icke vara hållbar, utgör de talrika delundersökningarna i dithörande avhandlingar och i »bokkabot och fullrättsbot» liksom massan av lärda och skarpsinniga textanalyser över vidsträckta och mångskiftande fält av den äldsta nordiska rättshistorien vetenskapliga insatser av hög klass, som skänker bestående resultat, djupa inblickar i det äldsta samhället och mängder av uppslag och impulser till vidare undersökningar. Det är för all historisk samhällsvetenskap mycket glädjande, att Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustaf och Carin Olin beslutat att i sin serie Rättshistoriskt bibliotek ge ut Erland Hjärnes otryckta skrifter i den form han själv kan sägas ha auktoriserat genom sitt 1955 daterade förord och att en rättshistoriker, som genom långvariga egna forskningar förvärvat djup förtrogenhet med det äldsta nordiska lagmaterialet, åtagit sig editionsarbetet. Samtidigt som ett rikt förråd av kunskaper och stimulans till fortsatt arbete på den äldsta nordiska rättens svårarbetade fält på detta sätt ställs till forskningens förfogande, reses ett minnesmärke över en rikt begåvad, hängiven rättshistoriker, som av ett oblitt öde förmenades att slutföra ett stort upplagt verk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=