285 gick, blir då enligt 1291 års brev väsentligt större än enligt 1280 års. Att Sjuhundra skulle varit förenat med ett norr och tresöder därombelägna skeppslag, Långhundra, Vallentuna och Sollentuna hundaren men däremot saknat förbindelse med kustlandet, är dessutom i sig självt föga sannolikt. Snarare skulle man bakomnamnet sehundari 1291 vilja förmoda ett måhända snart uppgivet försök att av de 1280 nämnda fyra skeppslagen i Attundalands Rod skapa ett nytt hundare. Även mot denna förklaring tala emellertid vissa skäl. Det ifrågasatta nya hundarets namn är identiskt med en av de namnformer, som under medeltiden användes om Sjuhundra, och endast en växelform till de övriga. Av de 1280 nämnda skeppslagen bilda endast Åkerbo, Rydbo och Danarö skeppslag ett sammanhängande område. Telgboa skeppslag, varmed knappast kan åsyftas annat än det längre fram omtalade Frötuna skeppslag (Styffe, Skandinavien^, s. 380 n. 5), skiljes från de övriga av det mellanliggande Lo skeppslag, vars ursprungliga förbindelse med Sjuhundra knappast kan betvivlas. Att tänka sig Lo skeppslag redan 1280 inbegripet i något av de båda kringliggande skeppslagen och i följd härav 1291 i ett nybildat »Sjöhundare» synes ganska vågat. Lo skeppslag nämnes dock i 1413 års skattebok (J. Th. Burarus Sumlen, ed. G. E. Klemming, Sv. Landsm. Bih. 1. 2) även om det redan 1423 befinnes förenat med Åkerbo skeppslag (Styffe, Skand. u. unionst.^, s. 379). En anledning till att benämningen »Loskiplagh» användes 1413 kunde man emellertid möjligen vilja söka i det förhållande, som omnämnes i en omedelbart föregående notis i skatteboken, nämligen att ärkebiskopen hade den övriga och mera omfattande delen av Åkerbo skeppslag i vidare bemärkelse i förläning. I varje fall är det svårt att antaga att »Lo skeppslag» aldrig skulle varit något annat än en tillfällig benämning på den del av Åkerbo skeppslag, vars skatteintäkter 1413 uppburos av kronan. Om Åkerbo skeppslag redan från början omfattat vad 1413 kallar »Loskiplagh», nämligen Riala och nuv. Roslagskulla socknar, skulle Sjuhundra varit det enda nära kusten belägna hundare i Tiundaland och Attundaland, vars gränser ej fortsatte mot kusten av något skeppslag. Ett dylikt ensamstående undantag från regeln kan ej gärna förefalla sannolikt. Alldeles uteslutet är väl däremot icke att det gamla Lo skeppslag redan så tidigt som på 1200-talet varit förenat med Åkerbo skeppslag och att den gamla beteckningen därefter levat kvar endast i sådana sammanhang, där mer eller mindre tillfälligtvis åter någon åtskillnad kommit till stånd mellan de båda områdena. Mer än en osäker möjlighet är dock icke detta. Tilltalande är ej heller att söka lösningen på gåtan om sohundari i 1291 års urkund i en eller flera onöjaktigheter i urkunderna. Att man i det ärkebiskopliga kansliet icke skulle haft klart för sig vad som menades med sehundari kan svårligen antagas, och mot möjligheten, att man 1291 oriktigt skulle föreställt sig, att det varit tionden från Lyhundra och Sju-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=