RB 31

284 Från 1331 äger man en förteckning över kyrkogodsen i Attundaland. Här upptagas, liksom i 1314 och 1343 års längder de till Färingö tingslag och Lovö skeppslag hörande socknarna under hrohundtere, solriQoch danaro under solundahundcere. Till detta hundare, icke till Långhundra, vars socknar i förteckningen upptagas först utan gemensam rubrik, räknas emellertid 1331 även akir och riwdh\ däremot nämnes Värmdö överhuvudtaget icke. Vid slutet av längden bildas en särskild grupp utanför hundarena men utan särskild överskrift av kyrkorna i frothunum, bro, veddo och hefir, motsvarande liknämnda skeppslag. Möjligen finnes i källmaterialet från 1200-talets slut en antydan om att vissa skeppslag i Attundaland någon tid varit sammanfattade till ett särskilt hundare; den sammanställning av områdesbeteckningar från två olika urkunder, som synes medgiva denna uppfattning, lämnar emellertid utrymme även för andra förklaringar. I ett 1280 utfärdat brev (DS 699) erinrar ärkebiskop Jacob, att han tidigare till underhåll av svenska studenter i Paris anslagit fattigtionden från vissa områden, nämligen: de prouincia. Lijundereth. Telgboa skiplagi. Riudboa skiplagi. Acherboa skiplagi. & danaroa skiplagi; då ifrågavarande tiondebelopp på grund av de nämnda områdenas närbelägenhet till havet lättare kunna uppsamlas och framföras till användning för ärkestolens eget behov, har emellertid ärkebiskopen med domkapitlets samtycke beslutat tillbyta sig dem mot biskopstionden de promnciis Tyerp & Gestricaland. Då ärkebiskop Johan 1291 stadsfäster denna anordning (DS 1044), yttrar han, att den tionde, som företrädaren ursprungligen anslagit till studenterna och sedan utbytt mot biskopstionden från Tierp och Gästrikland, varit kaniktionden från Lyhundari & sohundari. I uttrycket »kaniktionde» (decim^e canonicales) ligger säkerligen ingen avvikelse från det förra brevet, ty fattigtionden från folklanden hade redan sedan mitten av 1200-talet uppburits av Upsala domkyrka och använts för kanonikatens räkning (DS 391—394, 1471, 1472). Men vad innebär det, att de fyra skeppslagen i den äldre urkunden motsvaras av hundaresnamnet sohundari i den yngre? Frågan har tidigare varit föremål för uppmärksamhet (jfr Bergfalk i Frey, 2 [1834], s. 397 f., Schlyter, Jurid. afh., 2, s. 74 f., not) utan att dock något tillfredsställande svar blivit vunnet. Den bl.a. föreslagna lösningen, att 1291 med sohundari åsyftas en enhet, bestående dels av det hundare, som nu heter Sjuhundra (1314 s^ehundre, DS 1946, 3754; möjligen åsyftas detsamma med s^ehundtere 1298, DS 1240, sannolikt med soundheredi 1303, DS 1400) dels av de fyra 1280 nämnda skeppslagen, kan icke antagas. Ty på detta sätt nås icke överensstämmelse mellan de båda uppgifterna: det område, från vilket underhållstionden ursprungligen ut200 DS 2819.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=