278 borde således hvart hundare motsvaras af fyra skeppslag.» Kravet på fyra skeppslag som ett slags bihang till varje hundare befinnes emellertid vara möjligt att uppfylla endast i fråga om Bro hundare, i det att dit hänföras utom Lovö (Loghbo) skeppslag de tre skeppslag, som enligt en från annat håll framställd osäker förmodan skola hava bildats av Munsön och Svartsjölandet, och i fråga om Lyhundra, dit Bro, Björke (Birke), Väddö och Häverö skeppslag räknas. Till andra hundaren anses endast ett eller två, i ett fall möjligen tre, av de från medeltiden kända skeppslagen kunnat höra, såsom då Solna, Danarö och Rydbo skeppslag — utan tydligt bestämmande av uppdelningen mellan hundarena — sättas i förbindelse med Sollentuna och Vallentuna hundaren. Åkerbo skeppslag med Långhundra, Lo skeppslag med Sjuhundra, Frötuna och öslebo båda skeppslag antingen med Lyhundra eller med Sjuhundra. Möjligheten att bringa Värmdö skeppslag i förbindelse med något hundare betvivlas. »Seminghundra», påpekas det, »går icke så långt ut, att man kan till detta räkna något enda skeppslag.» Samma anmärkning hade kunnat göras även i fråga om Erlinghundra bland Attundalands hundaren, om flertalet i Tiundaland och om alla i Fjädrundaland. När det gäller Tiundaland göres emellertid icke ens ett försök att fullfölja uppslaget. Man konstaterar här genast det förhastade i att förknippa skeppslagsindelningen i Roden med Uplandslagens regel om fyra skepp från varje hundare. Det upländska fyraskeppshundaret betecknar med säkerhet ett mycket sent stadium i ledungsväsendets utveckling, och det kan till och med ifrågasättas, om två av de fyra skeppen någonsin varit verkliga ledungsskepp och icke endast skatteskepp. Intet antyder vidare, att skeppslagen vid kusten varit områden för utrustning och förvaring av hundarenas skepp. Att ett eller annat långt in beläget hundare haft ledungshamn och skeppsskjul (i de norska lagarna naust) utanför sitt eget område, är väl icke otänkbart men bestyrkes heller icke av någon känd källa. Och framför allt kan det icke betvivlas, att skeppslagets väsentliga uppgift inom ledungsväsendet i Roden liksom på andra håll var att rusta och bemanna sitt eget skepp, alldeles som hundarets att prestera sina. Ättargäldsbeloppen antyda slutligen, såsom förut framhållits,^”^^ att kust194 i»- A.a., 2, s. 623. Jfr Hertzberg i NGL, 5, s. (möjl. Nösteröd), är ordet eller någon dess betydelsemotsvarighet, så vitt bekant, hittills icke påvisat; efterforskningar på denna punkt vore av intresse. s.v. I svenska ortnamn, bortsett från Bohuslän 103 Med ScHLYTERs åsikt, att hundarenas uppgift varit att ställa krigarna, ) behöver här icke räknas; den är slutgiltigt , 2, s. ) och numera allmänt 194 skeppslagens att ställa roddarna ( vederlagd av H. Hildebrand (Sveriges medeltid, i, s. övergiven. Se ovan s. 26S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=