276 kunde konstituera sig såsom egna tingsområden, tingslag, och således frigöra sig från den omedelbara förbindelsen med de innanför liggande hundarena. Med Sveastatens alltjämt fortgående kraftanspänning inträdde därefter inom kort nödvändigheten att infoga äfven dessa områden i ledungsorganisationen. Hela kustlandet indelades då i skeppslag, hvarvid den nyvunna tingslagsindelningen helt naturligt i hufvudsak lades till grund Han finner vidare kusttrakternas allmänningskaraktär »antydas af namnen Tiundalands Rod och Attundalands Rod»; slutligen heter det: »Jag förbiser ingalunda, att förhållandet mellan ’tingslag’ och ’skeppslag’ väl kan hava varit omvändt, i det skeppslaget i tiden gått före tingslaget. I betraktande af åtskilliga omständigheter synes mig likväl den i texten skisserade utvecklingen generellt sett vara den sannolikaste.» Åsyftade omständigheter anföras icke. Att hundaren funnos som organisationsenheter, innan kusttrakternas skeppslag kommo till, är ej bevisat och kan betvivlas. Den anförda framställningen synes ej tillräckligt beakta långsamheten i såväl landets som bygdens tillväxt. Nästan omärkligt ha fordom liksom än i dag under årtiondenas och århundradenas lopp nya marker vunnits från havet; steg för steg, med ett eller annat nybygge i sänder, har den närmaste äldre bygden skjutits fram på de forna ödevidderna och skären. Att ställa dessa nybyggen i rättsligt beroende av de innanför liggande bygderna lärer ej varit behövligt; de tillhörde förmodligen redan i och med sin tillkomst de närbelägna rättssamhällen, från vilka de utgått. Det synes föga sannolikt att de upländska kusttrakterna ännu som bebodda skulle behållit något slags karaktär av allmänningar, om överhuvud ett sådant begrepp är tillämpligt på de avlägsna tider, det här är tal om. Ur de sent uppträdande beteckningarna Attundalands och Tiundalands Rod kan i varje fall ingen dylik slutsats dragas; det ligger i dem ej mer än ett uttryck för olika skeppslags judiciella och administrativa samhörighet med det ena eller andra folklandet, direkt sammanhängande med den, som kommer till synes, när i kyrkliga längder från 1300-talets förra hälft vissa kustsocknar upptagas som ett särskilt område, Roden, inom Tiundaland, medan andra en gång sammanfattas som en Rod inom Attundaland men eljes hänföras till särskilda hundaren i detta folkland (jfr nedan s. 282). Det kan icke antagas, att ledungsorganisationen, om den, såsom sannolikt synes, utgått från de bygder, som i våra historiska källor uppträda som folkland och hundaren, någonsin skulle stannat inför en vid organisationens tillkomst förefintlig bygdegräns mot kusten, så att de nybyggen, som sedan framväxte därutanför, först efter sedan de blivit så omfattande och talrika, att de kunnat judiciellt lösgöra sig, skulle blivit infogade i ledungsorganisationen. All rimlighet torde under den uppställda förutsättningen tala för att ledungspliktens liksom övriga samhällsuppgifters utsträckning redan från början . »
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=