274 för en fristående organisation, vars enheter endast sekundärt kommit att vid en reglering av ättargäldsbeloppen uppskattas som likvärdiga med de inre bygdernas tredingar? Eller ha kustlandets skeppslag ett inre historiskt samband med tredingsorganisationen, ha de ursprungligen bildat en utbyggnad i mer eller mindre direkt anslutning till denna? Mellan dessa alternativ kunna bestämmelserna om ättargälden ej ensamma fälla något avgörande; i och för sig kunde det väl tänkas, att skeppslagens tio marker blivit fastställda som skäligt belopp endast och allenast med hänsyn till vid en viss tidpunkt faktiskt föreliggande omständigheter, varvid kanske snarast ledungsprestationens relativa storlek fått angiva normen. Själva termen »skeppslag» erbjuder ingen tillräcklig grundval för en förmodan om vad här är yngre eller äldre. Att benämningen utgår från ledungsorganisationen är uppenbart; det ligger då nära till hands att tänka sig de enheter, den betecknar, ursprungligen uppkomna just med hänsyn till ledungsväsendets uppgifter. Då vidare tredingsdelningen, såsom förut framhållits, sannolikt har ett ursprung oberoende av och äldre än ledungen och först längre fram tagits i anspråk som organisationsenheter för denna, kunde man vilja hävda, att skeppslagen redan genom sitt namn kännetecknas som inom ledungsväsendet framvuxna yngre tillägg till tredingsdelningen, kallade skeppslag just därför att de som sjömilitära rustningsdistrikt fingo samma uppgift som tredingarna men naturligtvis i sin egenskap av nytillkomna fjärde enheter ej kunde betecknas med samma term som dessa. Riktigheten av en sådan förmodan kan emellertid ej med stöd av endast dessa terminologiska förhållanden göras i högre grad sannolik. Skeppslagen uppträda även under beteckningen »tingslag», som förekommer såväl i Uplandslagen som i urkundernas omnämnanden av särskilda judiciella enheter inom Roden.I och för sig kunde det väl tänkas, att tingslagen såväl som tredingarna hade ett självständigt ursprung bakom ledungsväsendet och rent av att dettas organisation börjat i kustlandet, så att tingslagens uppgifter som skeppslag först sekundärt överförts även på de tredingsdelade bygderna innanför. Andra omständigheter, andra källor måste här indragas i tankegången, om en uppfattning med ens hypotetisk giltighet skall kunna vinnas. UL I>B XIII. Fceringhö tinglag, som sannolikt räknades till Attundalands Rod (så Styffe, Skandinavien*, s. 376), eftersom den hithörande Lovön 1*109 uppträder som Loghbo sciplagh, även Lowboschiplag (SD 1141) omtalas 1425 (Styffe, a.a.*, s. 377 n. 7). Frötuna skeppslag kallas 1438 thinglagh (Styffe a.a.*, s. 381 n. 2). Birke thinglagh och 0slabo thinglagh nämnas i en räfstetingsdom 1409 (SD 1163); beteckningen skeppslag synes icke förekomma för dessa områden (jfr Styffe, a.a.*, s. 382, n. 3, s. 383, n. 1). Då 1409 års dombrev samtidigt uppräknar Hatuerbo sciplagh, Bro sciplagh och Fratuna sciplagh är det möjligt, att thinglagh här användes för att beteckna judiciella enheter i Roden, som icke voro skeppslag. Jfr Tunberg, Till Svearikets äldsta historia, Fornvännen 1920, s. 162. 1*6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=