273 i lagarna direkt framträda, det upländska fyraskeppshundaret och det västmanländska tvåskeppshundaret, i Uplandslagen representerat av hundarets åttingsdelning, låter det av ättargäldsbeloppen antydda förhållandet mellan hundaren och skeppslag ej inpassa sig; lika litet kan det sättas i direkt samband med det ettskeppshundare, som i båda dessa lagar och även i Södermannalagen synes lämnat spår efter sig i hundarets fjärdingsdelning. Däremot stämma ättargäldssummorna väl överens med den måhända ännu äldre organisation av trenne skeppslag inom samma bygdeenhet, för vars tillvaro skäl blivit anförda i undersökningen av indelningen i Trögd och det ursprungliga Vendels hundare. Ättargäldens belopp för hundaren och skeppslag låta sig i själva verket enklast och naturligast förklaras, om man antager, att de blivit fastställda på en tidpunkt, då hundarena eller de bygder, som sedan kallades så, voro indelade i tredingar och då skeppslagen ansågos vart för sig likvärdiga med en sådan treding. Så tolkade innebära de emellertid tillika ett beaktansvärt stöd för åsikten, att den i Trögd och Vendel påvisade tredingsdelningen en gång varit allmänt upländsk. I båda de upländska hundaren, där tredingsdelningen hållit sig långt fram i historisk tid, såsom i Trögd, eller åtminstone tydligt framskymtar i de äldsta historiska vittnesbörden, såsom i det ursprungliga Vendels hundare, har tillika en indelning av tredingarna i tolfter kunnat konstateras. Förut har framhållits, att den även i två andra hundaren, Seminghundra och Simtuna, genom ortnamn intygade tolftindelningen sannolikt måste tillhöra ett organisationsskede, som föregått det fjärdingsdelade hundaret. Omständigheter ha nu blivit påvisade, som tala för att svearnas bygdeenheter på ett tidigt skede allmänt varit indelade i tredingar. Den hypotesen torde då ytterligare kunna vedervågas, att tolftindelningen genomgående stått i samband med tredingsdelningen och att de upländska tredingarna genomgående varit för ledungsändamål indelade i tolfter. Den regelbundna proportion mellan hundaren och skeppslag, som i ättargäldsbeloppen kommer till synes, bildar en ny utgångspunkt för dryftningen av ett gammalt forskningsproblem, frågan om skeppslagens och Rodens uppkomst och deras organisatoriska förhållande till hundaren och folkland under olika skeden. En följdsats ur den givna tolkningen av beloppens avvägning är under förutsättning av tolkningens riktighet självklar: skeppslagen i Roden kunna ej blivit organiserade senare än medan de innanför liggande bygdernas tredingsdelning ännu ägde bestånd; deras uppkomst måste ligga före den på fyrtalet grundade organisation av hundaret, av vars utveckling Svealagarna medgiva ett urskiljande av tre olika stadier, det sista uteslutande upländskt. Bakom detta relativa kronologiska resultat reser sig emellertid ett redan antytt problem av väsentligare innebörd. Äro skeppslagen i Roden redan från början att uppfatta som uttryck 18 Hjärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=