272 äldsta ännu på 1200-taIet bestående fördraget mellan gutarna och sveakonungen och att detta kommit till stånd någon gång under vikingatiden, möjligen redan på 800-talet,troligen ej senare än början av 1000-talet. Tillbaka till vikingatiden synes man alltså kunna spåra det svenska systemet med avgifter lagda på kollektiva enheter och beräknade i tiotal marker efter antalet av dessas underavdelningar. I själva verket torde det kunna ifrågasättas, om icke den äldsta årliga tributen från Gotland är identisk med ättargälden, i det att de gutniska sjättingarna ansetts i skatteförmåga likvärdiga med upländska skeppslag i eller utomhundarena; i den senare uppgörelsen om gutarnas ledungsskyldighet synas ju sjättingarna även militärt tagits i anspråk somskeppslag. Sammanställningen med fyrtiomarksboten, den östgötska inländningsgärden och den gutniska tributen torde göra det tämligen sannolikt, att även ättargäldens belopp för hundaret är sammansatt enligt principen om ett tiotal marker för varje lägre enhet inom området, och denna förmodan stödes ytterligare, när det enkla tiotalet även i fråga om ättargälden kommer till synes i det för skeppslaget stadgade beloppet. Förhållandet mellan dessa båda belopp antyder också — liksom hundarets i och för sig —att summorna blivit bestämda på en tidpunkt, då hundarets indelning varit en annan än den i lagarna tydligt skönjbara. Att skeppslagen i Roden haft att utrusta var sitt skepp till ledungen, torde med säkerhet kunna antagas; det ligger i själva termen och bestyrkes av att skiplceghe i Västmannalagen tydligen betecknar de områden som rustade vartdera av hundarets båda skepp, liksom av att skiplagh och skipnöti i Helsingelagen omväxla med den osammansatta termen skip, i latinska urkunder rörande Helsingland navis, motsvarande den i Danmark vanliga latinska beteckningen navigium för skipaen. I de organisationsskeden, som 185 Tributer erlagda i viktenheter av silver, varmed sannolikt åsyftas marker, omtalas tvä gånger i Rimberts biografi över Ansgar i samband med svenska eller svenskdanska vikingatåg: — —— quia civitas ipsa [o: Birca] non multum firma erat, et ipsi ad resistendum pauci, misenmt ad eos legates, dextram et foedus postulantes. Quibus rex prccfatus [d: Anoundus'] mandavit, ut pro redemptione ipsius vici centum libras argenti persolverent, sicque pacem haberent. Quod illi, ut petebatur, statim miserunt, et a rege iam dicta susceptum est. (Vita Anskarii, c. 19. Ed. G. Waitz, Script rer. Germ, in US. scholar., p. 42). Vid svearnas angrepp på staden Apulia i Kurland erbjuda dess invånare för att få fred bl.a. »pro uno quoque hominum in hac urbe constitutorum dimidiam libramargenti» (c. 30, a. ed. p. 62). Skatt till svearna från ett lydland under vikingatiden omtalas även i ett annat fall. Kurerna (Cori), berättar Rimbert, hade tidigare stått i lydnadsförhållande till svearna men avskuddat sig detta {Genus enim qutedam longe ab eis posita, vocata Cori, Sueonum principatui olim subieeta fuerat; sed iam tunc diu erat, quod rebellando eis subici dedignabantur). I staden Apulias erbjudan om underkastelse ingick enligt samma källa även ett löfte att erlägga den förut vanliga skatten {censum, quern antea solebamus, vobis persolvimus). Vita Anskarii, c. 30, a. ed., p. 60, 62.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=